Detta är mitt sista inlägg på "Björns Bloggshow". Arividerci, kära vänner!
Jag lever ett mycket glamouröst liv som komiker och superbloggare. Jag blir ofta igenkänd på stan. Eller ja. Ofta och ofta. Det har hänt ett par gånger. Som idag.
Jag tar en promenad i Helsingborg på förmiddagen, i väntan på ett tågbyte. Jag går uppe vid Kärnan och möter en kvinna. "Fy fasen vad rolig du är! Och läcker! Du får aldrig sluta blogga, HÖR DU DET?!" säger hon. Och så gör hon en mycket charmerande glad min och fortsätter sin promenad.
Och jag fylls av glädje. Ingen har kallat mig läcker sedan min polska mamma Jolanta skulle förklara för vår husläkare att jag "läckte". Att jag hade diarré. "Det är fel på Björn, han är läcker", sade hon då.
Och jag vill inget annat än att fortsätta blogga. På bara några få månader har min bloggshow fått så mycket groupies att den känns som en egen liten kändis som alla ni 12 000 människor som läser mig, vill klä av. Gång på gång.
Min bloggshow har även haft fler besökare än en hel del TV-program. Som Studio Virtanen och "Nattliv" i TV4+.
Men så har jag också den senaste månaden haft väldigt stora problem med administrationssystemet där jag skriver mina inlägg. Några inlägg har publicerats kraftigt försenade. En del inlägg har inte publicerats alls. Somliga inlägg har publiceras, men sedan tagits bort självmant av administrationssystemet.
Det känns som om jag hade en liten människa som gömde sig i mitt adinistrationssystem. Som om jag hade en liten Leif Pagrotsky där inne som låg och tryckte på "delete", skrattade på sin göteborgsdialekt och sa: "Mua ha ha. Detta var dålig kultur. Detta tar vi bort. Ha ha ha".
Detta får därför, tragiskt nog, bli mitt sista inlägg på "Björns Bloggshow". Detta bloggäventyr som faktiskt gett mig mycket uppmärksamhet, fans och framför allt vänner. I och för sig på Facebook, men ändå.
Jag vill tacka dig som har följt mig och mitt liv. Jag vill tacka alla er som mailat mig. Det har varit fantastiskt roligt. Jag vill tacka alla mina stalkers som har förföljt mig. Jag vill tacka alla journalister som velat göra reportage med mig. Fortsätt gärna med det. Jag turnerar ju hela tiden. Fortsätt följa min turnéplan på min hemsida staupp.nu!
Framför allt vill jag tacka min flickvän Sofie, som valt att vara med mig trots att jag bloggade på våra dejter.
Och jag vill alltså inget annat än att fortsätta med detta bloggande. Men tekniken på denna sajt sätter stopp. Därför lägger jag av. Men att jag skulle sluta blogga för alltid, vore väl mycket tråkigt, eller hur?
Så skriv att ni redan saknar mig. Att ni vill fortsätta läsa mina onödigheter. Så kanske jag kommer tillbaka, som en liten julklapp. På en annan adress. Och då lovar jag att verkligen göra väsen av mig och bjuda på en skrattorgasm ni inte upplevt tidigare. På riktigt.
Så skriv att du älskar mig. Och gör det nu! Och framför allt kan väl DU göra det, Sofie.
Min polska kusin ringer till mig idag på kvällen. Han är totalt i extas. Han berättar att gränsen förlagligt svartjobb höjs. Han ska ha läst i tidningen att svenskar ska kunna tjäna upp till 10.000 kronor genom privata tjänster utan att betala skatt.
Det låter ju bra, detta. För svenskarna. Men hur blir det för oss polacker? Ska vi köra på som vanligt när vi jobbar? Jag har nämligen fått en lite lös förfrågan om att underhålla på Moderaternas partikontor. Jag förmodar att de inte vill betala mig på annat sätt än svart.
Det här är min vän Nicklas Perslow. Nicklas är en av Sveriges mest talangfulla ståuppkomiker. Han är en blivande stjärna. Jag skulle vilja påstå att Nicklas är den nya komiker i Sverige som kommer att gå längst. Dessutom är Nicklas rätt ung.
Vi umgås rätt flitigt, jag och Nicklas. Ibland händer det att jag är ute på något gig i Nicklas hemtrakter. Då brukar jag hälsa på Nicklas och hans 10-årige bror Magnus. Jag älskar Magnus. Han är en fantastisk människa.
Jag misstänker nämligen att Magnus är mitt största fan. Han har min autograf upphängd ovanför sin säng. Och varje gång Magnus tar hem sina kompisar, tittar de på videoinspelninar från mina gig och skrattar gott. Speciellt åt min Göran Persson-imitation. Jag skulle vilja säga att jag ÄR Göran Persson med Magnus och hans kompisar.
Förra veckan sov jag över hos Nicklas. Jag fick då sova i Magnus säng. Magnus hade en mycket liten säng, och lång som jag är, fick mina ben inte riktigt plats. Jag fick alltså huka mig. Men jag sov gott, speciellt under min egna autograf.
Jag pratar med Nicklas idag, och han berättar hur glad Magnus är för att jag har sovit i hans säng. Magnus har berättat allt om min visit för sina kamrater i skolan.
"Göran Persson sov i min säng", har han sagt stolt. "Han fick inte plats".
Du har alltid varit min stora idol. Jag har alltid sett upp till dig. När jag började med stand up comedy, hittade jag inspiration i dig.
Därför vill jag rikta ett stort tack till dig. Tack, Babben, att du valde komiken före det riktiga jobbet. Tack, Babben, för att du visade att man kan ägna sig åt det man tycker om här i livet. Jag gjorde detsamma. Jag kunde blivit en mycket välrennomerad bärplockare.
Och dessutom tror jag att Ulrika Schenström kan få barn på egen hand.
Jag kan verkligen förstå det här med att sätta trender - ja fasen alltså!
Jag får en förfrågan om att göra stand up på ett bratparty. Det hela känns väldigt roligt. Jag tycker jättemycket om att uppträda för brats. Brats har en humor som är få förunnad. Man kan verkligen skämta om allt med brats. Framför allt går mycket av mitt Göran Persson-material väldigt bra.
Jag pratar idag med en brat. "Du får skämta om allt - skämta om the total", säger han. "Dina youtubeklipp är verkligen top class - vi vet att du fixar the grej", fortsätter han och så tuggar han lite tuggummi. Vi har en mycket trevlig konversation, jag och denne brat.
Men så förklarar han för mig att jag inte får klä mig hursomhelst, när jag gör entré. "Du får absolut inte ha på dig någon random outfit", påpekar han. "Helst om du klär dig lite smart, trendigt casual".
Smart trendigt casual, alltså. Jag tror jag har hittat en passande outfit. Satt en trend. Barfota med vit fluga.
Jag tror att jag kommer göra succé på denna fest. Jag tror att jag blir riktigt stor på Stureplan. Jag blir nya E-type. Och så kommer jag att sälja alla mina kläder på auktion, som den trendsättare jag är. Liksom. I'm the fucking grej, daaa!
Detta är stort, kära besökare. "Björns Bloggshow" har nu gått och fått ett 10-siffrigt besöksantal. Allt enligt Aftonbladets bloggportal. Jag har passerat bloggare som Fredrik Virtanen, och jag är näst störst av de bloggar som skrivs av "Film, radio & TV-personligheter". Och detta är bara början!
Naturligtvis är detta också något som inte skulle gått utan DIG som läser denna blogg. TUSEN TACK till dig!
Så jag tänkte jag skulle fira denna milstolpe med en kort intervju med mig själv.
Vad är hemligheten med att lyckas med en så bra blogg som "Björns Bloggshow"? - Jag skriver med öppen käke.
Hur känns det att underhålla människor, och få dem att skratta gång på gång? - Det är som att ge någon orgasm. Det går något trögt i början, men när man lär sig, tar man sats allt vad det går och det hela går väldigt smärtfritt och snabbt.
Hur tänker du fira detta? - Jag tänker dansa ända tills midnatt. Det är några minuter kvar. Jag har laddat ner en väldigt bra låt på Napster. "Ingen sommar utan reggae", heter den. Jag tror den kan bli en stor hit.
Hörni, jag har väldigt länge haft ett stort problem med min käke. Den har liksom aldrig gått att stänga. Det hela har varit mycket plågsamt och pågått länge. Första gången jag förstod att jag inte var normal var i lågstadiet. Vi hade gymnastik och skulle spela basket. Av någon konstig anledning, började barnen kasta basketbollar i mitt gap.
För att inte tala om hur svårt det är har varit att äta. På fina middagar har jag emellertid alltid fått injiceras med dropp.
Att hångla är också svårt. Jag har varit tvungen att sätta diverse saker i munnen så att det ska kännas mer sensuellt och mer verkligt för den jag kysser. På senare tid har jag börjat att använda mig av tomater.
Det hela har till och med eskallerat till den grad att det har spekulerats i om jag är homosexuell. Om jag är duktig på att suga av elefanter eller ej. Det har varit en stor börda, måste jag säga. Men det är bara att svälja.
Klaus Beiersdorf, nöjesjournalist på Aftonbladet har idag bestämt sig för att hjälpa mig med mina problem. Han har startat en insamling på hans blogg "Tyskungen". Med hjälp av er besökare, vill han samla ihop pengar för att köpa mig en ny käke. En käke där jag inte bara behöver gapa hela tiden. Där jag också kan göra andra saker som att prata, cykla utan att få flugor i munnen och kyssas sensuellt.
Hjälp honom och hjälp mig. Gå in på hans blogg och skänk en summa. Skänk en tanke. Klicka här!
Skandal i kändisvärlden! Göra så mot mig? Vad är det för fasoner?
Det finns en lokal radiostation i Helsingborg som heter Favorit 104,7. Det är en väldigt trevlig station. Det är min favoritradiostation, vill jag mena. Jag är bland annat god vän med Robin Calmegård, en av programcheferna på stationen. Därför skulle man kunna säga att jag är god vän med hela Favorit 104,7.
Dessutom är jag stor i Helsingborg. Jag skulle vilja säga att jag är för Helsingborg vad Babben är för Laholm. Jag är till exempel inbokad att underhålla på den förträffliga ståuppscenen på The Tivoli 31:e oktober. Det ska bli roligt.
Men så idag när jag lyssnar på Favorit, hör jag en radioreklam för ståuppkvällarna på The Tivoli. Kanske 10 olika komiker nämns, men inte jag. Jag hör namn som Thomas Pettersson, Robin Paulsson, Henrik Schyffert, men inte Björn Johansson.
Hur har detta gått till? Har The Tivoli bara gett Favorits reklamproducenter ett manus, och har dessa bara läst in texten utan att fråga: "är inte Björn Johansson med, denna snygga, roliga, extravaganta ståuppkomiker"?
Eller ponera något ännu värre. De har frågat detta, men The Tivoli har bara skakat på huvudet. "Nej nej, Björn Johansson är inget namn som drar folk. Henrik Schyffert drar mycket mer publik. Skit i Björn", har de sagt. Och så har de slagit näven i bordet och skrikit: "LÄS SCHYFFERT NU, VA?!"
Vilken jävla grej, det där. Jag drar mycket mer publik än Henrik Schyffert, ska jag be att få tala om. Jämför bara våra läsarantal på våra bloggar. Jag vill mena på att jag har haft fler besökare än Henrik. Speciellt i somras när han hade bloggpaus.
Att roa en likblek begravningsentreprenör utklädd till Paul Potts med kvinnokläder
Nu ska ni få höra. Jag går till begravningsbyråns fest. Precis på trappan utanför stället där jag strax ska gå upp och vara rolig inför 50 begravningsentreprenörer, sitter en kavajklädd man. Han har en serpentin i handen som han kastar upp och ner och en partytuta som han blåser på. Han röker en cigarett och samtidigt som han blåser ut röken sjunger han en rad ur "Cara mia" och så tutar han igen.
Han är mycket trevlig. Vi hälsar på varandra och han visar vägen till lokalen. Han tar hoppsa-steg och precis när vi gör entré i lokalen möts jag av en man identisk med sångaren Paul Potts (bild här) runtgåendes i kvinnokläder. "Välkommen till likvakan!" säger han och trycker min hand. Det visar sig vara chefen. Han har tidigare under dagen förlorat ett vad och som straff fått klä sig i sin frus kläder.
Han frågar mig hur jag ska göra entré. Och han visar mig en CD av Michael Jackson. "Denna spelar vi på repeat ikväll, kan man säga, vilken av låtarna passar dig bäst?" - Thriller låter bra, svarar jag. Och så går jag upp och gör min grej.
Jag frågar hur många i publiken som är singlar. Det visar sig vara EN av de alla 50 männen. "Cara mia"-mannen från trappan. Så jag tar upp den kvinnoklädda chefen och parar ihop honom med den stackars singelherren ur den berusade publiken. Chefen blir mycket generad. Blek som ett lik, skulle man kunna säga.
Det visar sig sedan att de har slagit vad om huruvida jag kommer att kommentera chefens utstyrsel eller ej. Chefen har satt emot. Och som straff ska tydligen "Cara mia"-killen tungkyssa sin chef.
Deras läppar möts. Jag rusar ner till CD-spelaren och sätter på "I just can't stop loving you".
Ni kan inte gissa vad jag ska göra i eftermiddag, nej det kan ni bara inte. Detta är bara så overkligt. Jag ska flyga till Stockholm över eftermiddagen och ståuppa för 50 män på en likvaka. Jovisst, det är helt sant, det där. Jag ska uppträda på en likvaka.
Jag vet inte hur det är med er, men jag misstänker att publiken inte kommer att skratta så högt. Att förutsättningarna för en bra show inte är så stora. Men så kan jag inte tacka nej till detta heller. Jag kan ju inte motivera det hela med att jag inte kan komma bara för att det verkar dödstrist.
Vilka skämt tycker ni jag ska dra? Ska jag skämta om gamla människor? Som Doris Lessing? Ska jag skoja om det svenska fotbollslandslaget? Det skrattar ju alla medelålders män åt. Eller något tragiskt? Jag tänker i så fall på mina skämt om Per Gessle...
Har ni några tips på vilka av mina skämt jag kan dra? Jag vill verkligen lyckas ikväll på likvakan. Eller ja, likvaka och likvaka. Det är en firmafest. På Fonus.
Nej, hörni. Det är inte många gånger jag brukar skriva att någon är grym här på bloggen, mer än jag själv. Men Nicklas, som jag har varit ståuppmentor för, var riktigt grym idag. Han var en stjärna. Jag skulle vilja säga att han var mycket bättre än jag själv när jag började. Men så är JAG ju också hans mentor.
Att göra stand up comedy för första gången är som att ha sex för första gången, ska jag be att få tala om. Man är väldigt nervös, man träffar kanske fel i början, men sedan går det hela väldigt fort.
Jag skulle vilja säga att Niklas bjöd på en riktig skrattorgasm idag.
Jag får en förfrågan om ett ståuppgig på en tandläkarmottagning som sysslar med plastikkirurgi. En mottagning som fixar tandfasader och allt sånt där. De ska ha firmafest och de vill att jag FRÄMST ska skoja om tänder.
Det hela ska bli mycket intressant, tänker jag. Och så får jag en tanke om hur jag ska göra entré. En mycket festlig entré, ska jag be att få tala om. Jag tänker mig att jag trycker upp en jättestor bild på Jan Björklund. Och precis när mitt intro går på, låten "Grillz" med Nelly, så kommer jag liksom ut ur mellanrummet mellan Jan Björklunds framtänder. Och nästa sak jag gör, när applåden och musiken sakta håller på att tona ut, är att jag går fram till chefen för företaget, imiterar Patrick Ekwall och tackar för porslinsfasaden. Det kan bli väldigt bra, tänker jag.
Men så slår det mig. Jag kan ju komma undan med ett mycket mindre påkostat alternativ. Jag tar med mig Alex Schulman som support. Han ska ju börja med stand-up och allt.
Jag tror detta skulle bli lyckat. En riktig här-och-nu-känsla.
Hörni, det finns tillfällen då man som ståuppkomiker känner att man inte har en bra dag på jobbet. Jag var och uppträdde i Lund häromdagen. Det blev en bra kväll allt som allt, måste jag säga, trots att jag lät som jag gjorde. Jag var hes. Jag hade fått nån sorts stämbandsinflammation och lät som en blandning mellan Yoda i Star Wars och Bengt Magnusson... Jag var inte så vass, men jag var rätt okej. Och publiken var rätt okej. Ha ha ha. Publiken, ja.
Efter giget kommer det fram en man till mig... - "Vad rolig du var! Synd bara att du lät som en Iransk kärnvapensexplosion", säger han, flörtar med ögat och ger mig tummen upp... "Tack, jag ska tänka på det till nästa gång", svarar jag. Och så går jag backstage och slår upp dörren till min loge. Och så hostar jag lite. Som en missil.
Här har jag gått runt i flera år och hävdat att folk från Halmstad inte har humor. Att de bara sitter hemma i sina hus och lyssnar på Per Gessle utan att visa minsta lilla tecken på självkritik. Utan att visa minsta lilla tecken på glädje. Minsta lilla leende till omvärlden. Men så får jag för mig att söka på "stå upp Halmstad" på Youtube. Och så hittar jag det här. Plötsligt inser jag hur fel jag har haft. Hur trångsint jag har varit som inte har upptäckt halländsk humor. Halländska komiker.
Detta är en riktig talang, ska jag be att få tala om. Jag tycker att han är riktigt bra. Han har verkligen något extra. En stand up comedy's egen Lars Vilks. Tycker ni att jag ska bjuda in honom som förband när jag åker på turné nästa sommar?
Komiker bokades till Mejeri - gjorde stand up för 500 kor
Telefonen ringer. Jag får ett samtal från min kompis Mats.
Mats: Du ska till Mejeriet, såg jag! Jag: (Tystnad) Mats: Ja, Mejeriet i Lund! Du skulle göra stand up där! Jag: Öööh? Ska jag uppträda på ett mejeri i Lund?
Jag böjer mig till min kalender och bläddrar. Jag letar hysteriskt bland alla datum. Jag söker efter firmagig på alla möjliga mejerier jag känner till.
Jag: Jag har inget firmagig på varken Arla eller Skånemejerier? Mats: Nej, men Mejeriet! Jag: Vilket jävla mejeri är det du snackar om? Finns det fler mejerier än Arla och Skånemejerier? Mats: Nej! Klubben Mejeriet i Lund! Du skauppträda där. Det står så på Mejeriets hemsida. Jag (förvånad): Är det sant? Jaha.. Vad kul!...
Här har jag alltså blivit inbokad på ett gig utan att veta om det. Det är väldigt roligt, det här. Jag kan inte hålla reda på mina gig något mer. Jag behöver en agent. En riktig agent.
En kille som har en sida om stand up tipsade mig om att jag kanske skulle ha en "hemlig agent" som inte behövde ta äran från mig. Det skaffade jag också. Men det har inte gått så bra, det där. Varenda dag har jag undrat när hon förstår att det är MIG hon jobbar för...
Dansk busschaufför körde spårvagn på asfalt och golvade en Stockholmare från Skåne
Jag var i Landskrona och uppträdde häromdagen. Jag har aldrig tidigare varit i Landskorna, kära besökare. Aldrig. Det första som möter mig när jag kliver ur tåget på Landskrona Central, är att centralen ligger UTANFÖR STAN! Stället är helt öde. Det enda man ser från centralen är en ICA Maxi-butik. "Detta är inte möjligt, detta kan inte vara Landskrona", säger jag för mig själv och ringer min bokare.
Men tydligen är det så det ska vara, här i Landskrona. Man får ta bussen in till stan från centralen. Jag går in i en grön liten buss som ser ut som en spårvagn. Den körs av en äldre herre som är från Danmark.
Jag: Kör du förbi Slottsparken? Chaffis: Ja ja, før fand! Jag: Vad bra! När kommer du dit? Chaffis: Ved ikke... 20 minuder, måske 40 minuder. Jeg tar det soft! Jag: Men vafan? Vet du inte när du kommer dit. Jag har bråttom till mitt gig! Chaffis: Gig? Ska du spele? Jag: Jag är komiker. Chaffis: Ja! Ja! Det er du! Visst er du fra Stockholm? Jag: Nej, jag är från Malmö från början. Chaffis: Ja, men du har bott i Stockholm? Eller hur? Erkänn nu! Du er fra Stockholm, din joker! Jag: Jaja, okej jag är från Stockholm. Jag erkänner. Chaffis: Ja, jag hvisste det! Du er fra STOCKHOLM! Jeg har lest om daj i Metro! Du er kul för att vare fra Stockholm! Men jeg trodde ikke du var så lång!
Han ställer sig upp, och börjar jämföra sin egen längd med min. Titta vad mycket längre du är än jag, gestikulerar han med händerna. Själv är han ungefär 1.50.
"Jag trodde inte heller att du var så här lång", svarar jag och skrattar. Och så börjar han köra mot Slottsparken i den där lilla bussen som ser ut som en spårvagn fast går på asfalt. Och jag sätter mig på den där sitttplatsen till höger om honom där alla pensionärer brukar sitta. "Det här är ju roligare än tunnelbanan hemma i Stockholm", säger jag och han skrattar.
Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi stoppa rökningen!
Det här är Elin. Elin är min kompis och hon är också komiker. Elin är en av de snällaste människorna jag vet. Elin fixar mycket gig åt mig. Och jag är bara taskig tillbaka. Jag beställer bland annat glass från arrangören på hennes nota.
Så jag tänkte att vi hjälps åt, kära besökare, ni och jag. Tillsammans skriver vi ihop ett överfett manus till Elin. Vi skriver lite oneliners. Oneliners är alltså små korta skämt. Som t.ex:
Jag läste om ett par forskare som har börjat klona människor med kor. Men det där är ju ingen nyhet. Hon måste väl vara runt 30 nu, Elin Nordén..." (förlåt)
Fast om rökning. Är ni med? I kommentarsfältet eller maila till elin(@)komik.se - Innan 9/9! Ni är många som tycker att ni är roligare än jag. Nu kan ni visa det!
Det här är min kompis komiker-Mats. Han är en väldigt bra kompis, ska ni veta. Framför allt är han väldigt rolig. Jag och Mats var i Stockholm i helgen och uppträdde. På söndagen får Mats för sig att han ska spela fotboll med Stockholm Live-gänget i Rålambshovsparken.
Så vi går runt en promenad på Kungsholmen. "Nu är vi snart framme, det ska nog bara vara runt hörnet", säger Mats på skånska och pekar åt alla möjliga håll sakta som vi går förbi Kungsholmens små skogsdungar. "Det här måste vara Rålambshovsparken", säger han så fort han får se på några träd och gör en glad min. Men vi kommer aldrig fram.
Till slut får vi för oss att fråga efter vägen. Vi frågar en man vart Rålambshovsparken ligger. "Gosse, det är på andra sidan stan", säger mannen på Stockholmska. "Du får knalla jävla länge innan du kommer till Rålis, alltså! Hoppa in i min kärra så kör jag dig."
"Vad trevlig du är för att vara Stockholmare", säger Mats till denne man i bilen på väg till Rålis. "Äsch, jag är inte från stan", svarar mannen. "Jag är från Huddinge!"
Han kör Mats till Rålis och mig till mitt hotell. Precis innan Mats hoppar av, ger Mats denne man en hundring som tack för hjälpen. På Essingeleden på väg till hotellet frågar jag mannen vad han jobbar med.
Han: Jag är statstjänsteman. Jag: Skojar du? Så Mats mutade precis en statstjänsteman? Han: Det kan man säga. Jag är f.ö utredare inom tullen... Jag: Jaha, vad brukar du utreda då? Han: Jag är internutredare och utreder olika typer av korruption...
När vi närmar oss hotellet, tar jag fram en till hundring. "Den här är till dig. Den var du värd. Köp nått gott till chefen", säger jag och ger honom en klapp på axeln. "Det ska jag göra", säger han och jag går ut ur bilen.
Jag gigade på ett ställe igår kväll tillsammans med min goda vän och kollega Elin Nordén. Hon gjorde ett överfett gig. Efter giget händer det grejer, ska jag be att få tala om. Det kommer fram en full man till henne och ger henne ett lite annorlunda tips på vad man kan skoja om. Det här är riktigt roligt, kära besökare, riktigt roligt.
Och ikväll kör jag på en annan klubb. Jag kommer bjuda på en jävla skrattorgasm ska jag be att få tala om. Om jag inte för tillfället känner mig impotent....
Jag går förbi Triangeln och Rocks skivbutik. Jag småtittar lite på CD-skivorna i butiken och tänker på helt andra grejer. Plötsligt hamnar jag vid dansbandshyllan. Där står allsköns samlingsboxar med Sven-Ingvars, Arvingarna och Torgny Melins. Jag vet inte varför, men jag står där.
Plötsligt kommer en tjej fram till mig.
Hon: Är du Björn Johansson, ståuppkomikern med blogg? Jag: Eh ja... Hon: Jag har hört dig o sett dig. Jag är ett litet fan. Jag: Ojdå. Vad kul. Hon: Kan jag få din autograf?
Där står alltså en tjej som jag aldrig har träffat innan och ber om min autograf. Hon frågar speciellt om jag kan skriva min autograf under det stället på handen där hon har ritat "I love" tidigare.
Så jag tar en bläckpenna, och så skriver jag min namnteckning över hela hennes handled, under "I love", precis som hon har sagt. Intill en samlingsbox med Lasse Stefans... Det här ser ut att bli en bra dag.
Inom stand up comedy så finns det två begrepp, man kan nästan kalla de för fackord, som används flitigt. Det ena är att bomba. Att "bomba" innebär att misslyckas. Det andra är att döda. Då äger man scenen.
Sysslar man inte med comedy, kan det nog låta väldigt kul när man hör två komikerkollegor prata.
- Fan, alltså, jag bombade Norra Brunn. - Nej sluta? Själv dödade jag på Harrys. - Allt bara föll, alltså. - Tråkigt. Mina gags som jag droppade dödade helt, alltså. - Schysst prickat. - Javisst, men deppa inte. På det igen bara. Skjut hårt.
Min teori är att det var en väldigt suicidal person som kom på det där med stand up comedy.
Själv så vet jag inte vad jag gjorde igår på MACK. Jag dödade inte, och jag bombade inte. Jag drog mycket material som jag själv tycker är rätt kul, men jag var lite ofokuserad och tänkte på andra bekymmer. Jag var OK, eller ja, knappt ens det. Man kan säga att jag var lite av en självmordsbombare.
Men Martin Svensson, Sveriges bästa konferencier, sa att jag hade talang.
Jag har gått runt och varit väldigt sur på kulturcentralen hela sommaren. Varje gång jag har tänkt på stand up, så har jag automatiskt tänkt på när jag blev presenterad som "ett ungt energiknippe från Halmstad som har slagit ner sig i Malmö" inför ett gig på en klubb i våras.
Det var ett jävla slag i magen ska jag be att få tala om. Inget ord om mitt skrivande, min medverkan i radio o TV, mina tidigare erfarenheter från scenen eller något om det. Bara fel jävla fakta om att jag skulle komma från Halmstad och bo i Malmö. Trams.
Men nu ser jag att de har bättrat sig. Eller ja, det där med att bättra sig kan man ju diskutera. Den här gången har de istället helt glömt bort att nämna mitt namn.
Jag sitter på tåget och åker. Jag sitter mitt emellan en liten familj bestående av en mamma och två små barn. Jag pratar lite med mamman och jag nämner att jag är ståuppkomiker. "Åh vad skönt" säger hon då och berättar att hennes son har tjatat på henne i flera dagar och frågat vad ironi är. Hon har inte kunnat förklara det där på ett bra sätt. "Du som är proffs kan väl förklara för min lille 5-åring vad ironi betyder?" säger hon till mig.
Och där sitter jag och ska förklara för en 5-åring vad ironi egentligen är.
Jag: Tänk på något roligt, och så tänker du på motsatsen. Och när du ska berätta om det roliga så säger du motsatsen istället för det som är roligt. 5-åring: Emmmm... Jag: Jo, men tänk såhär. Har din pappa hår på huvet? 5-åring skakar på huvet Jag: Tänk att du ska berätta om din pappa, och så istället för att säga att han är flintis, så säger du att han har värsta långa håret. Förstår du nu?
5-åring: Ja..... Vet du, du har snygg "fisyr". Jag: Haha, vad kul att du tyckte det. Tack! 5-åring: Nej, jag var bara ironisk!
Ibland känner man som komiker ett stor press på sig att vara rolig. Det är svårt att beskriva, men det är väldigt jobbigt. Det kan komma överallt. I ett möte på jobbet... på bussen... i kyrkan...
Jag var hos frisören igår och klippte mig. Frisörskan frågar mig hur jag vill ha håret. - "Tja... Om du kunde ta bort håret här uppe, och lämna på sidorna.", säger jag och illustrerar en gubbfrisyr á la Uffe Larsson.
Frisörskan, som precis tar en klunk "fresz" blir helt paff och sätter drickan i halsen. Vi kommer till slut fram till en frisyr och frisörskan börjar att klippa. Hon börjar med att trimma håret runt hela huvudet underifrån. För en stund ser min frisyr ut som en stor pottfrilla.
Hon stannar upp ett tag för att byta trimmer för att kunna klippa upp resten av håret. Och där sitter jag med en extremt ful pottfrilla på huvudet... Det är vid såna här situationer som man tänker "jag är ju faktiskt inte mer än komiker".
Så jag reser mig upp och säger: "Tack så mycket, den här frisyren blir jättefin, hur mycket ska jag betala?", precis som om jag vore väldigt nöjd med pottfrillan jag har på huvudet. Och frisörskan står där häpen. Och så tappar hon sin hårtrimmer rakt på sina fötter och gapar.
Jag var kanske lite väl snabb igår när jag publicerade mitt lilla inlägg om MACK den 24:e juli. Jag glömde flera komiker. Bland annat missade jag helt att nämna att jag också kör med Yvonne Skattberg och Martin Svensson.
Martin har gigat med en gång för längesen, alldeles i början av min karriär. Det var den enda kvällen som det verkligen inte gick något vidare för mig. Martin sa då till mig att han gillar mig, men att jag måste ha en tydligare poäng i mina skämt för att komma nån vart. Och sen dess har jag bara ägt scenen varje gång.
Lena Frisk hörde av sig igår och bokade in mig på MACK den 24:e juli. Showen börjar 19.30 och jag ska giga tillsammans med Claes Malmberg och Eric Andersson.
Köp biljetter på MACK.se redan nu eller på Kulturcentralen. Det kostar 150 kronor tror jag... Jag vet inte, jag kommer in gratis...
Sen den 25:e gigar jag också på Restaurang På Besök på Nobelvägen i Malmö. Och så har jag en massa andra gig inplanerade också. Klicka på turnéplan-knappen längst upp i menyn (ja, du vet den där jag har glömt bort att lägga in en apostrof)... Så kan du läsa lite om de närmaste offentliga gigen!
För det där med turnéplan, det måste man ju ha.. När man är en så stor kändis som jag verkligen är. Alla bara känner igen mig hela tiden...
Jag var o såg Tobbe och Rheborg på teatern för nån vecka sen. Jag hade gigat själv tidigare på kvällen och jag gled in precis innan showen skulle börja. Naturligtvis gratis.
Jag blev väldigt imponerad av Johan. Han har utvecklats otroligt mycket sen jag såg honom ståuppa sist. Ja, ni vet då när han var med i "Hjälp"...
Mats o Elin kom förbi för att jobba lite och skriva lite skämt tillsammans med mig. Vi fick till många bra nya skämt idag, och mina nya överfeta joke creations kommer jag direkt att lägga in i min lilla skämtrepertoar.
Håll utkik efter mina nya skämt om dumma nyhetsankare, Paris Hilton, polsk körskola, Linda Rosing, min USA-resa, Martin Beck på tyska och mycket annat överkul.
Mats hade en kul lösning på hur man gör Reinfeldt sexig som jag e avundsjuk på att jag inte kom på själv. Mats o Elin gav mig för övrigt en kul liten sprattelgubbe med stor näsa. - Tack! (Eller snarare... en gubbe med en löstagbar näsa av plast! Jag har döpt den till Michael Jackson.)
Mats satt i några timmar i sitt kreativa esse med nacken mot solen. Han är lite känslig mot solen, så hans nacke blev röd. Röd som ett geléhallon. Men det är lugnt. Jag har hört att de behöver en ny basist i Rednex.
Jag vaknar idag av att mobilen plingar till. Det kommer ett SMS från en arrangör för ett ståuppgig jag gjorde för några dagar sen. Såhär skriver han, denna underbara arrangör:
Du gjorde mycket bra ifrån dig. Du har talang, vårda den!
Jag uppträdde på Oslipat för nåra timmar sen. Det var en mycket intressant upplevelse. Jag har aldrig uppträtt för så många pälsdjursallergiker i hela mitt liv.
På Kulturcentralens hemsida benämns jag som en hallänning som har flyttat till Malmö. De verkar ha fått lite fel för sig, på Kulturcentralen, jag är ju från MALMÖ men bor i motherfucking Halmstad. Well, det gör hur som helst ingenting. Jag tänker inleda med att säga (kanske):
Jag heter Björn och jag har kommit hit från Halmstad, och jag är inte buksvåger med Per Gessle.
Jag surfar in på sajten suck.se. Stand Up Comedy Klubben, alltså. Jag tittar runt på sajten, och plötsligt lägger jag som polack märke till ordet "bärsäsong". Jag läser det om och om igen. Måns Möller har alltså samma skämt som jag! Mitt skämt om att nu är äntligen mamma här och ser mig ståuppa, för nu är det bärsäsong.
Jag tycker det här är mycket dålig stil. Jag tycker Måns kan sluta upp med att skämta om min mamma på det där viset.
Jag ska uppträda på det som många kallar "Sveriges bästa ståuppklubb" imorgon. Oslipat på Jeriko i Malmö. Jag sitter här och går igenom min akt. Jag är fullkomligt omotiverad efter mitt gig i fredags. Dessutom är jag allergisk. Jag är allergisk mot både pollen och träd. Jag försöker köra igenom min ghettokatt-rutin.
- Jag köpte en katt. * snyft - På rosengård... * kliar mig i ögonen - Jag märkte snabbt, det var ingen vanlig katt. * snyter näsan - Det var en ghettokatt! - ATJOO!
Jag har börjat bli recenserad i olika sammanhang. Jag surfade in på komikaze.se och såg då en mycket trevlig liten recension. Kvällen som recenseras är en kväll då jag bara testade nytt material, jag kände väl inte alls att jag var på topp, och jag tyckte jag underpresterade och gled på min lägstanivå. Men, jag hade kanske fel. Idag breskrevs jag förresten i Hallandsposten som "Halmstadprofil".
NÄTTIDNINGEN KOMIKAZE SKRIVER
Björn Johanssons komik är aktuell och emellanåt politisk. Det är kul. Det har vi för lite av i svensk standup, tycker jag. Tempo och stil på scen funkade väldigt bra här och mycket material är fnissigt. Hans avslutning med en hel minut fysisk komik och återkopplingar till det han sagt tidigare, är snygg.
Jag fick en snilleblixt sent igår kväll när jag skulle gå o lägga mig. En snilleblixt om mitt gig som jag ska köra på fredag på Halmstad 700 år-festivalen. Jag tog och skrev idén till skämtet på papper.. Att skriva på papper är aldrig en höjdare för min del... Jag har kommit fram till att det enda jag kan göra för att göra allt läsbart dan efter, det är att snacka in det på min diktafon. Nu pratar jag ju i och för sig skånska... Men det blir i alla fall inte otydligt för MIG...
Snälla, hjälp mig nu? Vad fan står det på pappret?
Stand up i Halmstad 1:e juni med Björn Johansson och Peter Wahlbeck!
Mina damer och herrar! Det har hänt något mycket stort! - För en gångs skull så behöver jag inte åka tåg till ett ståuppgig!
Jag ska köra ett gig på Halmstad 700-festivalen. Jag ska ståuppa i en halvtimme är det sagt och det blir även en del imitationer. Giget är i Företagsbyn vid tullkammarkajen. Kom i god tid, showen börjar klockan 18.30 och man vet aldrig hur länge jag kommer att hålla låda. Det är alltså den 1:e juni, nu på fredag och det börjar klockan 18.30. Platsen är Tullkammarkajen i företagsbyn.
Jag kommer köra det absolut bästa jag har att bjuda på. Så kom och se mig på fredag! Jag kommer bland annat bjuda på Ghettokatt, Beck på tyska och min holländska talkshow. Vill ni förresten se riktig talkshow, så kommer Peter Wahlbeck upp på scenen efter mig och kör en talkshow. Fast han ska vad jag vet inte köra på holländska. Men däremot på halländska. Hö hö.
Jag läser en recension om stand up-klubben Gasta i Gävle i en tidning som heter Arbetarbladet. Recensionen är är kanske det roligaste som jag har läst på länge. Bland annat skriver Arbetarbladet att "komikern Alex Backman drar roliga historier".
Det handlar alltså om Alex Backlund, en komiker från Stockholm som vad jag har förstått bara drar oneliners (alltså små korta enmeningsskämt) efter varann. Det får Arbetarbladet till att dra roliga historier. Det tycker jag är otroligt kul. Man tänker sig, kulturrecensenterna sitter där och tittar på stand-up. Alex går på scenen. Recensenterna till varann: - "Nämen kolla, en rolig historia. Ha ha!".
Undra om det är så Gävleborna tänker om oneliners. Att det är roliga historier.. Man tänker sig. Alex går ute på stan. Plötsligt stöter han på en person från publiken.. Person: Nej, men är det inte du som drog roliga historier? Alex: Nja... Person: Dra en rolig historia! Alex: Nu är ju det jag gör inte... Person: Annars har jag en, vill du höra? Alex: Ja.. okej då.. Person: Det var en gång en svensk, en tysk och Bellman... Alex: Jo, den kan jag.. Person: Visst är den rolig? Den måste du ju dra!
My fellow blogg readers! Jag har startat en egen TV-kanal där jag är programchef. Jag känner mig riktigt mäktig. Bland annat så har jag lagt upp playlists med mina favoriter och vi kommer bland annat att sända många sköna stand-up-klipp. På mig till exempel.
Nu är det här i och för sig bara en kanal på YouTube... Men det behöver ju inte vara sämre TV bara för det. Eller nått. Checka alla sköna klipp på mig när jag gör stand-up som till exempel min Ghettokatt-rutin och när jag gör Göran Persson, och mina favoriter som till exempel är när Elin o Mats gör stand-up för tre personer och när Dr Alban plankar in på Hockey-VM. Adressen är: - youtube.com/bjornstarupp - Aight?
Jag gigade igår på humorfestivalen ComedyZone i Limhamn. Giget som jag körde ägde rum i Frälsningsarméns bönerum. Det var inte riktigt det jag hade tänkt mig, men det var en annorlunda, kul upplevelse. Publiken bestod av ungefär 12 personer och en hund. Det var första gången jag uppträdde för en hund. Jag vet inte varför, men den lilla hunden verkade inte särskilt tagen av mitt framträdande. Kanske förstod han inte holländska. - Att svära i kyrkan fick förresten en helt annorlunda innebörd för mig. Checka filmen.
Jag gigade med Mats, och sist vi gjorde det var den 28:e mars. Det var alltså längesen. Ställningen sen i mars var 1-1 och Mats erkände sig besegrad igår. Alltså leder jag över Mats i vår lilla kick ass comedy battle. Känns helt okej.
Idag ska jag uppträda på en kristen humorfestival som heter Comedy Zone. En kristen humorfestival. Jag har aldrig uppträtt på en kristen humorfestival tidigare. Det ska bli mycket spännande.
Jag funderar på att ha på mig min "Hell's Kitchen"-tröja och inleda min act med att säga:
Hej, jag heter Björn och jag är kompis med Dregen.
Min kompis Mats som också är ståuppkomiker har öppnat en ny sajt. Där har han en bild på sig där han har hårgelé. Jag har aldrig sett Mats med hårgelé. Han ser mycket snygg ut på den där lilla bilden. Nästan som en liten Båstads Brad Pitt. Så jag tar och messar honom.
Kompis. Har du börjat använda hårgelé?
MATS SVARAR
Ja, jag började samtidigt som du började göra din "För två sekunder sedan höll jag på att suga av en elefant, men den tröttnade och gick"-min
Jag har skrivit en ny stand-uprutin som jag är mycket stolt över. Det är alltså en rekonstruktion av en holländsk talkshow med en haschrökande programledare som intervjuar några av våra svenska kändisar och gör narr av vår rymdminister. Det är kanske den fetaste stand up-rutinen som jag nånsin har skrivit, tillsammans med ghettokatten. Jag är så jävla stolt. Jag skulle gentligen inte säga nått med den här bloggposten.. Ville bara trigga mitt ego lite grann.
Jag: Hördu mamma. Kan inte du komma och kolla på mig när jag kör stand-up nästa gång? Mamma: Jovisst. Jag trodde inte du ville att jag skulle göra det.. Jag: Jo men jag behöver en ny inledning. Jag tänkte att jag går upp på scenen och så säger jag:
Min mamma är här och tittar på mig för första gången. En applåd för min mamma. Min mamma Jolanta... som är från Polen. Det är extra kul, för vi ses inte så ofta, men nu är hon här. Det är bärsäsong...
Mamma: Du är inte riktigt frisk. Jag: Tyckte du om skämtet? Mamma: Nej. Jag kommer inte om du ska dra det skämtet. Jag: Så du vill inte att jag drar det skämtet alltså... Mamma: Nej. Just det. Och våga inte lägga ut det på din blogg!
Jag sitter här och går igenom mitt nya stand-up-material. Jag vet inte varför, men jag känner mig som en jättestor komiker när jag drar det här materialet för mig själv. Jag ser mig själv på scenen, dödandes. Jag ser en överfet komiker som alla skrattar åt. Jag ser honom där, Björn Johansson, killen som river ner applåd efter applåd och får skratt på varje poäng.
Jag går runt jättenöjd med mig själv, och så säger jag: Fy fan vad bra han är, samtidigt som jag tänker på mig själv. Folk tittar på mig som om "han" var någon helt annan som har gjort något helt annat inatt...
Nu e jag tillbaks från min kanotutflykt. Det var en mycket lyckad utflykt. När man är ute och åker i naturen så filosofierar man väldigt mycket. Bland annat så ställde jag och min landsman Adam oss frågan hur fan en uteliggare raggar. Hur gör han det? Frasen "följ med mig hem" kan han ju inte använda. Han har ju inget hem och det hemmet som han har e överallt! - Att bli packad måste också ha en helt annan betydelse i en uteliggares vardag... I en kartong till exempel.
Nu när jag kom hem så fick jag en massa frågor om jag hade blitt solbränd. Jag hör mig själv säga: - Nej, det är brun utan sol. Och det är inte för att jeg egentligen ska bli snygg, utan mest för att min hy ska bli brunare än mina tänder... Trots att jag är solbränd på riktigt så kan jag inte låta bli attinflika mitt ståuppmaterial. Hjälp mig, jag e hjärntvättad! (fast jag är riktigt solbränd, jag är solbränd som om jag var ute hela tiden, som en uteliggare...)
Hey stand up komiker Björn, vad gör du nuförtiden?
Gott folk! Det var längesen jag bloggade något om stand up! Alldeles för längesen. Jag sitter här och försöker planera in lite gig under sommaren o hösten, och skissar på en scenshow. Jag tänkte att Sveriges skånskaste Halmstadkomiker skulle sätta upp en teaterföreställning till hösten med stand up och imitationer och lite annat kul.. Dessutom så har jag skrivit en massa nytt material. Jag har numera material som jag gillar som nästan fyller 45 minuter! Såhär heter mina nya favvo-routines:
- Maud Olofsson röker hasch - Beck dubbat till tyska - Göran Persson skriver kontaktannons - Bert Karlsson blir miljövänlig - Ungen som heter "Någon" - Manlig bröstmjölk - Grand Danois-hundar
För två månader sen så fick jag nys om ett kanonjobb på Sveriges största TV-kanal. Det var ett programledarjobb.
De sökte en person med scenvana.. Check. ..med erfarenhet från reklambranschen. Check. ..med copywriting-erfarenhet. Check. ..som kanske har jobbat med radio eller TV. Check. ..som ser bra ut. Ehhh. Check. Tror jag.
Jag hade allt. Allt. Och jag var en klockren kandidat fick jag förklarat för mig. Tyvärr så fick jag nys om jobbet två veckor försent och då hade den redan blitt tillsatt. Skulle jag fått reda på att tjänsten e ledig 14 dagar innan, så skulle jag suttit där. Så jag säger det till alla i min omgivning när jag kollar på TV. Jag säger: - Ser du hon på TV? Det kunde vart jag!...
Tyvärr verkar det som att jag har sagt det för mycket. Jag fick det här SMS:et nyss:
Tjaaa! Vet du? Jag kollar på TV nu.. Och där skulle ju du vart om du var lite smidig. Din klant.
Jag åker till Uppsala, för att göra ett gig på en ståuppklubb där. Jag kommer dit och stället är fullt av komiker. Hela branschen sitter där i publiken. Dom sitter i en typ av halvmåne i salen och mitt i ringen sitter han, Martin Svensson. Sveriges mest erfarna ståuppkomiker som har gigat 1000 gånger. Han är utklädd till en ostkaka. Martin har jag gigat med en gång. Då gjorde jag mitt sämsta gig ever, jag hoppade in som stand-in och glömde mitt manus och Martin sa sen efteråt att jag måste bli bättre på att sätta punchlines... När jag ser honom får jag ångest.
Jag kör. Och det går rätt bra. Tycker jag. Ända tills jag går av scenen. Martin kommer upp bakom scenen. Han säger att jag inte har blitt bättre ett dugg. Mats Andersson kommer också upp från publiken och säger att jag har snott hans traktor-skämt. Klubbdirektören Johan Ståhl kommer också fram till mig. Jag har aldrig träffat honom innan och jag vet inte hur han ser ut. Han säger till mig att det här var det sämsta han har sett och att Carl Bildt skulle kunna göra det här mycket bättre. Sen säger han att som straff för att jag var dålig så får jag ingen ostkaka. Ostkaka med sylt är tydligen kvällens betalning till komikerna.
Jag blir jätteledsen. Inte alls för att jag har gjort bort mig inför hela branschen, att folk har sågat mig, sagt att jag är värdelös, anklagat mig för skämtstöld, utan för att jag inte får nån ostkaka!
Så jag går till ett konditori, för jag tänker: Nej, jag ska fan ha en jävla ostkaka. Där i kassan står ståupparen Kristoffer Svensson med en grön marsipanelefant i handen. Jag beställer en ostkaka. Men Kristoffer säger åt mig att köpa en massa andra kakor. Bland annat en Tomas Högblom-bakelse. Det är en kaka som är formad som en liten penis. Men den vill jag inte ha. Jag vill ha en ostkaka.
Jag får till slut denna ostkakan. Jag blir överlycklig. Ända tills jag tar första tuggan. Då hoppar Martin Svensson upp ur ostkakan och skriker: - HA HA HA HA HA! Du är en tråååkig komiker!
Konversation på reklambyrån med min arbetskompis Camilla
Jag: Snart du Camilla, så ska du få se min nya överfeta ståuppsajt. Camilla: Din ståuppsajt? Jag: Ja, Björn Johansson ståuppkomiker. Camilla: Haha, det var ett ambitiöst skämt, där var du nästan lite rolig. Jag: Hahaha, men det e sant ju, jag e ståuppkomiker. Camilla: Eller hur? Och himlen är röd.. Du som ståuppkomiker, det har jag svårt att tänka mig. Jag: Men... Camilla: Apropå komedi. Jag har en kul länk som jag tänkte mejla till dig. Vad har du för adress? Jag: björn utan prickar snabel-a staupp.nu Camilla: Men sluta larva dig nu.
Camilla skickar sen den roliga länken till min ståuppmail. Hon blir mycket paff när hon efter det får ett svarsmail med min signatur "Björn Johansson ståuppkomiker och imitatör... Jag går sen till diskbänken för att diska våra muggar. Jag ser Camillas mugg. Jag tittar på den noga och beslutar mig sedan för att låta bli att diska den och sätter den istället odiskad i skåpet med alla andra rena muggar... Som ett litet practical joke. Från en komiker.
Jag går hem från Gatan Bar. Jag har precis kört stand up. Jag går förbi Hotell Savoy vid centralen. Plötsligt så får jag syn på en backslick-brat. Han står i ett hörn och tittar sig själv i en sån där liten spegel som tjejer har för att kolla om sminket ser bra ut. Han speglar sig själv i den här lilla spegeln. Jag tycker det här ser jättekul ut så jag går förbi honom samtidigt som jag flabbar.
Han börjar då prata med mej.. Han pratar en jättekonstig brat-skånska som låter ungefär som Robert Gustafsson i "Vilse i min egen trädgård"..
Brat: Håhåhåå, är det mig du går och ler åt? Jag: Ja, haha. Faktiskt. Jag tycker det e lite gulligt att du speglar dig i en sån där. Brat: Ja, det är faktiskt ingen att skratta åt. Det är arvgods! Jag: Jahaja, ojdå. Så du ärvde den av din mamma? Brat: Nej, av min far! Han hade den på sin dödsbädd, tittade sig själv i den och sa "faan vad jag är lik Nils-Petter Sundgren". Och så somande han.
Jag checkar kommentarerna på Bloggshow och ser att igår, vid typ 10.30 så surfade det in en kille som heter Klas in på bloggen och så skrev han en kommentar, där han frågar såhär:
Hej Björn: varför började du med stand up komedi?
Det var en kul fråga så jag tänkte att jag svarar direkt. Jag gör ståupp av 3 anledningar. 1. Det e nån slags terapi som gör att jag kan prata med folk och alla som sitter ner lyssnar på mig.. 2. Jag har ett enormt bekräftelsebehov.. Så när folk skrattar åt mig så vet jag direkt att jag är bra på det jag gör och rolig. 3. Jag tror att jag är en jätterolig person. Jag tycker det e kul att göra folk glada, och gör jag dom glada så blir jag glad och då blir dom glada så då blir jag glad. Och så vidare. Helt enkelt lixom!
Jag vaknar upp, checkar statistiken för bloggen o ser till min stora glädje att det har varit folk som har hittat hit till Bloggshow igår när dom har sökt på de här orden på google:
- Björn Johansson sveriges bästa komiker - Björn Johansson bästa komikern som finns - Björn Johansson bra komiker - Björn jättebra stand up komiker - Björn Johansson roligare än andra
Fy fan vad stolt jag känner mig. Man blir så glad i hjärtat av att folk googlar mig på det här sättet. Helt sjukt! Nu var det ju i och för sig jag själv som googlade, men statistiken behöver ju inte vara missvisande, bara för det...
André Wickström e så jävla rolig! André Wickström e så jävla rolig! Fy fan vad jag skrattar. Jag skrattar fortfarande högt åt hans Danmark-rutin, den är så jävla kul. André verkar ha precis samma humor som jag. Surrealistisk fantasifylld observationskomik med en touch of crazyness.
Man sitter där o skrattar så man håller på o trilla av stolen, och den där gubben som sitter bredvid håller för öronen för att slippa lida när han hör mig skratta. Man får ont i halsen, så jäkla kul är det. Sen så blir man så sur på sig själv. Det har aldrig hört förr, men när jag ser André så tänker jag: - Faaaan, det där kunde jag också ha skrivit! Varför kom inte jag SJÄLV på det där TIDIGARE?
Boom! Jag drar till Helsingborg idag för Big Comedy! Fast jag kommer gå runt lite på stan, så om du vill så kom och säg hej. Jag kommer bland annat käka lunch på restaurangen Asian Cock. Jag kommer beställa fyra små letter. Kom in o säg hej, så tar jag o ger dig en signerad servett.
Flera komiker säger till mig att jag har bra matrial. Bra matrial! Wow! Det måste va den fetaste komplimangen jag har fått sen en tjej sa att jag var tjock som ett bowlingklot men att jag var söt ändå, när jag gick i lågstadiet.
Nu e jag alltså inte mer charmig, eller har skön energi. Nu skämtar jag på riktigt och har bra matrial. Det känns lite overkligt. Jag som inte ens kan stava till matrial.
Ståuppkomikers succémanus med autografer åker runt i taxibil
Efter mitt kanongig på Gatan igår kväll, så tog jag och slipade lite på mitt material med Elin. Hon är en kul människa. Som hjälper mig och ger mig råd om hur jag ska lyckas.
Sen, i och med att det här var mitt bästa manus och bästa gig ever, så tänkte jag att jag skulle låta mina komikerkollegor sätta en kråka på manuset. Så att när jag sen när jag är gammal, sitter där med mina barnbarn och berättar historier från livet... Så kan jag visa dem vem som uppträdde med morfar Björn den gången han ägde på Gatan Bar. Fett, alla gav sin kråka, allihopa utom Dalia som drog tidigt.
Jag tar sen taxin hem. Taxichauffören är utan tvekan en kul kille. Jag skojar lite med han. Sen frågar han såhär: Chaffisen: Kommer du från jobbet nu eller? Jag: Eller nått... Jag körde som ståuppkomiker på GATAN BAR! Chaffisen: Wey, det är du ju. Mannen det är du, ståuppkomikern. Inte konstigt du snackar så mycket shit. Haha! När uppträder du nästa gång? Jag: På Oslipat, 5:e juni. Missa inte!
Han är en stjärna. Så jag ber honom också sätta en kråka på mitt manus. När jag sen ska stoppa ner manuset i bakfickan, så träffar jag fel. Och sätter manuset utanför bakfickan. Så det stannar kvar i taxin. Och ramlar ner på golvet. Jag ser sen när jag går ut att det ligger ett papper på bilens golv, men det är felvänt så jag känner inte igen det. Sen när taxin har åkt iväg så känner jag på bakfickan för att kolla in hans autograf. Pappret är borta.
MITT HELA MANUS MED ÄNDRINGARNA TILL MITT MATERIAL ÄR BORTA. Plus alla autografer. Snälla nån, hjälp mig. Jag åkte med Deltacab och chauffören hette Sebastian. Jag ringde hittegodsavdelningen men de har inte fått in ett manus. Jag måste ha ändringarna för att skriva nya manus. Och så måste jag ha autograferna när jag ska visa för mina barnbarn!
Det här sa dom andra komikerna till mig igår. Wow säger jag bara!
Fritte Fritzsson: Jag har hört talas om dig sen innan. Du var riktigt bra. Tobias Persson: Och du. Wow! Kanon, vilken ftjsscch. Du fick ju skratt på allt - alla poänger, klockrent! Dessutom var du en snäll och rolig komiker utan att vara kaxig. Man vet inte vad som kommer härnäst när du är uppe. Otroligt bra. Elin Nordén: Du var strålande! Kringlan: Det var nog det bästa jag har sett dig göra. Det där med svart ghettokatt var bara det roligaste. Dalia: Det här var det bästa du har gjort! Teresa Tönisberg: Vad bra du var! Och vilket bra material! Marcus Johansson: Det här var riktigt bra! Robin Paulsson: Bra jobbat! Johan Sköld: Ghettokatten var en riktigt kul rutin. Jag gillar sånt. Långa rutiner. Bra jobbat!
Jag ska inte alls skämta i det här blogginlägget. Jag ska skryta. För det gick så jävla bra! Så jävla bra! ... på säsongsfinalen på Gatan Bar igår kväll.
Fan vad jag var nervös innan jag gick upp. Men sen när jag väl var uppe så trivdes jag och levererade, precis så som jag hade tänkt mig. Alla skämt sitter. Jag fick garv på alla poänger. Jag körde på. Publiken gillade mig, och jag gillade dem. Skulle jag vart Anders Celin, så skulle jag avsluta såhär: - Ni har vart en publik, och jag tycker om er.
Dessutom så fick jag reda på att jag har ett fan som frågar sig för när jag kommer till Gatan Bar... Och så kommer hon till Gatan för min skull. Wow. Alla komikerna var skitbra igårkväll. Överfet kväll. Fritte Fritzsson e en ny favvis, och Tobias Persson är Tobias Persson. Men kvällen bjöd bara på en ghettokatt. Muhhaha :-)
Idag e det säsongsfinal på Malmös skönaste ståuppgata. Gatan bar. Det blir en överfet kväll med massa sköna komiker som kommer att uppträda. Framför allt jag.
Kom och se mig - det e gratis! Kom fram sen o fråga efter min autograf. Jag har en fet femminutare med skönt material, bland annat Ghettokattrutinen, som jag skrev klart i förra veckan... Och som jag kom på för första gången på tåget upp från Helsingborg i mitten på februari när jag satt o försökte charma till mig två söta tjejers nummer. Sen så glömde jag bort skämtet. Det är alltid så. Min inspiration ligger hos brudarna. Sen när jag inte får deras nummer... Så går det utför.
Dessutom så kommer du få se Elin, Kringlan, Eric Tillqvist, Nils Lind, Erik Börén, Penis-Tomas, Fritte Fritzson, Dalia, och Robins-gänget. Och jag. Vi ses - aight!?
Min kompis Niklas har diagnostiserat mig som senil pensionär idag. Han tycker det är töntigt att jag går runt med en diktafon för att spela in idéer till stand up-skämt om det skulle ploppa upp.. - Diktafoner är till för pensionärer! ...sa han, eller nått. Jag minns inte.
Ghettocats in da society! Hör upp! Jag har nu skrivit mitt livs bästa skämt. Det är så jävla kul. Alla jag testar den på skrattar byxorna av sig. Dom asgarvar. Skämtet handlar om min nya ghettokatt. Det är det fetaste jag nånsin har kommit på. Jag har haft några veckor för att samla mina tankar. Vilket resultat. För en gångs skull skriver jag nånting med humor! Trallalalalala, jag ÄGER PÅ STANDUP!
Om du vill se mej köra min nya Ghettokatt-rutin och mina bästa skämt ever. Checka mej på Gatan Bar vid Lilla Torg i Malmö den 25:e! Vi ses, yaou!
Jag: Camilla, du e från Göteborg, va? Camilla: Jajemän. Jag: Om du fick välja mellan två smeknamn. Och det var Kålle och Ada. Vilket skulle du välja då? Camilla: Jag skulle valt det mest feminina. Jag: Kålle då alltså? Camilla: Nej! Ada. Jag: Men Ada e ju ett jättemaskulint namn. Baklänges blir det samma sak som framlänges. Kolla bara på t.ex ett namn som Otto. Det blir också samma sak baklänges som framlänges. Kålle blir Ellåk. Camilla: Ellåk? Jag: Ja där har vi det, vi kompromissar. Du får heta ELLÅK! Camilla: Har inte du ett jobb att sköta? Jag: Jo, men jag e ju komiker också. Du vet, man måste hålla igång.
Camilla: Du.. Det är nog tur för dig att du har det här jobbet...
Det ringer en kille på min mobil som heter Kristoffer. Han säger att han ringer runt till B-kändisar och frågar dem om hur de använder internet. Det tycker jag e lite kul. Av alla kändisar som han kan komma på. Så ringer han mig. Och vill intervjua mig. Jag fattar nada. Han frågar bland annat om hur ofta jag googlar mig själv.
Vadfan svarar man då? Ska man vara ärlig? Jag vet inte. Jag säger att jag e snudd på shizofren o att det händer nån gång i veckan. Och det är ju inte att ljuga. Jag gör ju det inte varje dag. Bara varannan..
Det här e fan det mest vrickade som har hänt mig. Undra vem han är, den här lilla Kristoffer. Han sa aldrig varifrån han ringde. Det kan ju vara en stor journalist som ringer från Aftonbladet. Jag kanske hamnar på löpet imorgon. - SKÅNSK KOMIKER FRÅN HALMSTAD TALAR UT: "Jag är shizofren".
Sen KAN det iofs också vara nån som gör ett skolarbete..
Nu har jag lekt ståuppkomiker i några månader. Det har varit jävligt kul. Jag har gjort bra gig. Och jag har gjort bort mig. Det finns dom som har sett mig som tycker jag har vart jätteduktig och att jag borde satsa på ståupp. Sen finns det dom som tycker jag borde göra nått vettigt med mitt liv. Som till exempel min mamma. Jag har skrivit ett skämt om henne.
Nästa gig har jag den 25:e april! Checka in mej då. Den 25:e april. Gatan Bar i Malmö. Jag har lovat mig själv att jag verkligen ska vara bra. Jag ska allvarligt talat äga skiten ur alla andra på stället. Jag har skrivit mycket nya skämt, mycket gammalt inarbetat har jag slipat på och det kan bara bli en succé. Eller nått. När jag har gått av scenen så ska jag bara ha ovationer och alla kommer fråga efter min autograf. Nej, förresten. Så kan jag inte tänka. Då blir jag ju bara besviken när ingen kommer att fråga efter min autograf.
My fellow blogg readers! Det har hänt nått stort! För första gången har jag på riktigt idag skrattat åt ett eget skämt när jag skrev material idag! Jag har skrattat åt ett skämt jag har kommit på! Helt otroligt! Det här kan betyda två saker. Antingen att skämtet är asbra. Eller så tycker bara JAG att det e kul. Alla andra tycker det suger.
Ståuppkomiker fastnar i pinsam akt med cyklande tant
Jag promenerar 2 timmar varje dag. Det är en jättebra grej. Men det blir lite tråkigt, så jag brukar alltid gå runt och lyssna på musik. För en vecka sen gick mina hörlurar sönder. Ena luren bara la av och jag fick gå runt med bara musik i ENA örat. Skitjobbigt. Men nu har jag köpt ett par nya. Det är sådana här kombinerade öronproppar och musiklurar i en o samma grej som man stoppar in långt in i örongången. Nästan som stolpiller.. Fast i örat då...
Grejjen är den att jag brukar gå runt och ståuppa för mig själv. Träna mina stand up akter samtidigt som jag går runt o lyssnar på musik. Men bara när jag är för mig själv. När jag möter någon, eller jag hör någon komma cyklandes bakifrån, så slutar jag att ståuppa för mig själv. Jag vill absolut inte att folk ska se mig när jag pratar för mig själv och till råga på allt SKRATTAR åt mina egna skämt. De skulle kunna tro att jag e dum i huvet.
Problemet är bara att mina nya lurar isolerar allt omvärldsljud. Så jag hör inte längre om det kommer cyklar från bakifrån. Idag så körde jag för fullt. Det var en ståuppakt fylld med gester, imitationer OCH olika typer av replikemang med olika fåniga onaturliga röstlägen. Bakom mig kommer en gammal tant cyklandes. Hon saktar tydligen upp, tittar på mig och frågar:
- Mår du bra? - Jaja, för fasen!, svarar jag. Eeeehh, jag snackar bara.. i telefon.. med en polare.. Via handsfree. - Jaha, för jag tyckte det såg ut som om du hade ont i kroppen.
Tanten sätter sig sedan på sin cykel och åker vidare. Jag stänger av radion generat. Jag har aldrig varit så generad år 2007...
Det har vart en hemlis länge nu, men nu får jag ÄNTLIGEN avslöja det!
SVT har äntligen lagt upp min programsida för det nya humorprogrammet Göran Godsherre som jag kommer hålla i! Det e ett humorprogram där jag klär ut mig till Göran Persson, jag får värsta masken och utklädnaden och det jag gör är att jag går runt och låssas vara Göran och lurar folk till att tro att jag är Göran Persson. Kort och gott. Jag klär ut mig, imiterar Göran Persson och provocerar oskyldiga människor. Mycket kommer filmas med dold kamera. Men inte bara det. Det blir sketcher, och jag kommer stå i studion och moderera showen.
Vi har filmat en hel del sketcher och lördagen den 19:e maj klockan 21.00 sänder vi det första avsnittet. Då blir det bland annat när Göran Persson går till Restaurang Röda Rosen och beställer biff Rydberg. Men det finns ett krux. Han vill få den gratis OCH han vill att den byter namn till Biff Persson.
Jag kom på det här idag. Jag e värsta kändisen. Det ringde en kille idag på min mobil. Han hade gått in på min sajt ståupp.nu och checkat mina onelinerskämt som jag har lagt upp.
Han: Duu, du e så kul. Kan du inte dra det där skämtet med bruna tänder? Jag: Öööh, hahaha. Javisst. Han: Ja, hihi. Jag: Asså, nu på telefonen eller? Han: Ja! Jag: Ooo-kej.. Jag använder brun utan sol. Det får mig att känna mig skitbra. För en gångs skull e min hy brunare än mina tänder! Han: Hahahahaha! Fan va kul!
Surfade in på min ståuppkomikerpolare Mats blogg. Det är det vi ståuppkomiker gör när vi inte ståuppar... Vi surfar på varandras bloggar... Vi e överinteraktiva! However, det här skriver Mats om mitt senaste framträdande:
Björn var het och gjorde nog sitt bästa gig av de jag sett honom göra. Tajt och som vanligt bra imitationer som han till och med fick göra extranummer på.
Att jag e het är fan det finaste någon nånsin har skrivit om mig.. Jag önskar att Mats egentligen skulle vara en vacker tjej, ha långt fint hår, kurvor o charm som bara söta kvinnor har. Hon skulle fattat att jag e en riktig HUNK!
Efter mitt överfeta ståuppgig på byggfirman som jag skrev om längre ner på bloggen, så frågade jag Elin om jag skulle tänka på något till nästa gång. - Byt hårgelé, svarade hon.
Så det har jag gjort. Jag har bytt ut L'oreal "extra strong fresh extracting hair gel" mot en flaska "Wella extra strong shining wet balance gel", eller nått i den stilen. Jag ser jättesexig ut. Jag kommer glänsa på scenen!
Jag promenerar till centralen. Precis vid centralen så stannar jag vid ett rödljus. Det gör också en annan kille. Han är nog inte från stan. Han frågar mig: - Ursäkta, men är det dit man går om man ska till Malmö Högskola? Och så pekar han på ett stort vägarbete.
- Jag har ingen aning. Jag var inte särskilt smart så jag kom aldrig in på högskolan, så jag har aldrig brytt mig om att veta vart den ligger, svarar jag.
Killen börjar asgarva. Så roligt var det väl inte, tänker jag för mig själv. Sen säger han: - Du är rolig du. Du skulle varit komiker.
August: Vad körde du för skämt på firmagiget idag? Jag: Körde lite imitationer av Göran och så gjorde jag narr av mig själv. Jag drog min grej om att jag använder brun utan sol för att mina tänder inte ska vara brunare än min hy. August: Men, dina tänder är ju jättevita! Jag: Ja precis. Men det är egentligen en synvilla med tanke på kontrastet mot min solbränna. De är egentligen asbruna. August: Ookej.
Snubblade in på ståuppstället Gatan Bar ikväll. Jag, Dalia o några av hennes kompisar satt vid ett bord som var lite längre ifrån scenen än vanligt. Bakom oss sitter en sjukt full gammal tant. Och hon pratar sjukt högt. Hon är typ från Polen och hon bryter på danska. Det låter asroligt, specielt när hon e packad.
Hon gör sjukt många kul grejjer också. Bland annat så rapar hon, slår sig själv i bordet och petar sig i näsan med sin tumme. Hennes sällskap (en man) går på toaletten och hon dricker då upp hans dricka, och när drickan är borta ur glaset och bara isen återstår, så tar hon den också. Hon sätter in varje isbit i munnen och smaskar o knaprar så högljutt på den som hon bara kan. Det låter nästan som om det vore en 12-åring som högljutt smaskar chips för att överrösta teven och göra föräldrarna sjukt förbannade... Fast den här tanten är då i 50-årsåldern och försöker överrösta komikern på scenen.
Jag o Dalia tycker det här är så kul så vi viker oss av skratt! Alla andra i lokalen tycker säkert vi e dumma i huvet. Vi asgarvar. Men inte åt komikern som står på scenen, som gör ett dåligt gig. Utan åt den RIKTIGA komikern på stället. Vår lilla tant.
Jag har döpt henne till Ilona. Hon såg ut att heta så. Ilona.
Jag, Elin o Mats körde ståuppkomedi på en firmafest för byggnadsfolk. Det var ett ÖVERFETT framträdande. Vilken kul grej! Det är det överlägset bästa giget jag nånsin har gjort! Efter mig så kommer folk fram till mig och säger att jag borde ha kört längre och att de ville höra fler av mina imitationer. De tackade så gott för kvällen.
Min personliga kamerakille Mats filmade det här, så med lite röta så då jävlar får du se mitt översköna ståuppgig! Det gick BÄST. Jag e glad.
Enligt Mats så står det nu 1-1 i vår lilla Kick ass comedy battle. Det känns stort.
Imorrn ska jag, Elin Nordén och Mats Andersson och ståuppa för en byggfirma i Malmö. Det ska bli mycket kul. Och så kommer jag att kvittera i min o Mats lilla internbattle. Jag kommer ståuppa och imitera. Jag e först upp på scenen. Jag är alltid först. Alla säger jag har en sån energi när jag går upp först av alla. Jag kommer lägga ribban sjukt högt.
Vill DU ta en fika på stan med mej imorrn eftermiddag innan jag ska upp o kicka stand up, så ring. 070-66 156 99... Aight!?
Jag träffade en tjej igår. Hon var väldigt söt och vi började småprata lite. Så kom vi in på det där med ståuppkomedi, och att jag kör som ståuppkomiker ibland. Plötsligt så säger hon: - Säg nått kul!
Det där med att vara kul på beställning med 5 sekunders varsel har jag inte tränat på så jättemycket. Så jag tänker att nu är det fan bäst att jag tar nått som jag vet funkar... Aha! Mitt brun utan sol-skämt! ..tänker jag och så säger jag: - Jag använder brun utan sol. Det får mig att känna mig skitbra, för en gångs skull så är min hy brunare än mina tänder.
En kille som går förbi börjar garva. Men inte tjejen. Vat ni vad hon svarar? - Ja, jag vet. Jag läste det på din hemsida...
Jag känner mig som en överstor komiker. Jag har EGNA PRESSBILDER! Min polare MiKE som gör många sköna bilder fixade till de absolut finaste bilderna på mig under dagen. Nu e jag stolt. Jag är absolut den SNYGGASTE komikern med de FETASTE bilderna. Eller hur? Vilken är snyggast?
Sprid bilderna!!!! Men glöm inte att länka till min sajt staupp.nu o credda min fotograf. Mikael Johansson heter han o hans företag heter MiKE Fotograf. Han är INTE Snusk-Micke! Och han kommer heta Zancotti från o med september. Han har köpt nya föräldrar på Tradera.
Mats Andersson. Kul kille. Se honom nån gång när han kör. Han e så jävla kul. Han vann vår internbattle o det står nu 1-0 till honom i kick ass comedy. Han e från Båstad.
Jag ska aldrig mer skämta om sex. Och det är jag så glad över. Folk kommer aldrig tro att jag e en snuskig jävel. Jag kommer med andra ord alltid kunna ragga på tjejer.. Och kunna ta med dem hem o hela den grejjen. Men mitt stora problem kommer kvarstå... När jag frågar: "ska vi ha sex"? Då tror de att jag skojar. Asså jag blir helt galen!
När jag började med ståupp.. Så kom jag på det att när jag blir en van ståuppare så ska jag inte skämta om sex... Vad tror ni jag har gjort den senaste veckan? - Jo. Jag har skrivit nytt material. Nästan allt är snusk.
Det verkar gå bra för mig. Antingen så är jag snuskigare än vad jag nånsing har trott. Eller så är jag helt enkelt inte en van ståuppare. Hey, man kanske skulle kämta om vädret?
Nu jävlar. Sväng förbi Gatan Bar, vid Lilla Torg imorrn. Stand up på gatan.. Aight!?
Det blir en massa sköna ståuppajasar som kommer regera. Det kommer bli den bästa kvällen ever, så get your ass down to Gatan, så ses vi där innan klockan 20.00. Det är gratis o allt. Och jag kommer va där, helt oannonserad. Bara NI, kära bloggshowsäsare vet att jag kommer vara där.
Jag kommer testa en massa nytt skönt material. Lite mer dirty o lite råare. Det blir kul. Eller nått i den stilen, får inte missas med andra ord! Aight!?
MISSA INTE EDDIE MURPHY'S STAND UP SHOW RAW PÅ TV4 IKVÄLL KLOCKAN 22.35! AIGHT!? Eddie e kung! Han är väldigt lik mig på många sätt... Nästan mer lik mig än Måns Zelmerlöw...
Surfade in på den nya, överfeta sajten Comedy-TV med en massa sköna ståupp-klipp från Norra Brunn. Och sen så kom jag till det här klippet. Och jag började kolla på Wahlbeck endast för att lära mig halländsk humor. Jag har bott i Halland i flera år o har fortfarande inte lärt mig hallänningars humor...
Sen kommer jag på att... Fan, det här var faktiskt riktigt jävla kul. Peter Wahlbeck som gör narr av en Pizzeria som heter Pingvin, o gör det på det här sättet. Så jävla fett! Som jag garvar, hahahahhahaha!
Det skönaste stand-up-klippet som jag nånsin har sett på film. Über alles! Överfett! Och jag garvar åt en hallänning... Damn, jag verkar ha blitt assimilerad.
Lättpåverkad komiker faller för grupptryck och skaffar MySpace
- http://www.myspace.com/bjornstarupp Det här har jag skaffat för att alla MySpace-freaks (läs komiker) jag känner ska kunna hålla koll på mig och klicka sig HIT till Bloggshow. För det är här o ingen annanstans där jag avslöjar alla sköna scoop om mig själv. Sådetså. Min sajt staupp.nu kommer jag att uppdatera snart oxå. Jag e super-virtuell!
Konversation med rökande brat utanför Folkets hus i Lomma
Jag är utanför Folkets hus och repar min stand-up-akt precis innan jag ska gå upp på scenen. Plötsligt kommer det ut en brat-kille i kostym, och tänder en cigarett.
Han: Du står här och övar inför ett tal? Jag: Nä, jag repar bara en ståupp-akt. Han: Jahaja, är det du ska säga roligt? Jag: Ja, som fan. Han: Okej, låt dig inte störas, jag röker bara lite. Jag: Usch, det där är inte bra, för varje cigg du röker, så dör du 5 minuter i förtid. Jag: Det där KAN vara mina fem minuter på scen.
Han tittar lite skumt på sin cigarett och försvinner sedan runt hörnet och jag fortsätter repetera.
Fräsch, ung ståuppkomiker med ny sajt och cool blogg
Fan va snygg jag är på de nya pressbilderna som MiKE plåtade på mig. Så jag firar det här med att öppna en liten kul sajt på min nya domän staupp.nu (funkar både med ståupp.nu och staupp.nu) och så har jag flyttat bloggen till bloggshow.staupp.nu och gjort om designen på den. - Fan vad jag e duktig.....
Jag, Elin Nordén, Mats Andersson och penisskämtaren Tomas Högblom ägde Lomma idag. Fan vilket kul gig. Fullsatt Folkets Hus i Lomma. Kvällen bestod av både snapsvisor och sedan efter det standup comedy med oss, sköna komiker. Det var riiktigt trevligt. Showen var kanske 40 minuter... Jag körde först, sen kom Mats, sen kom the penis joker Tomas Högblom. Kul kille. Och Elin avslutade.
Men en detalj vi la märke till var... att alla skåpen i vår lilla loge... var igenkedjade med hänglås!? Vad hade de där som inte vi fick se?
Det fick vi ingen klarhet i, för vi var tvugna att dra hemåt innan Tomas drack upp allt vinet (och jag åt upp hela tårtan)... Aj min mage vad vi hade kul!
Tråkig standupkomiker på begravningsbyråns firmafest
Jag drömde inatt om att tidningen Punkt SE hade skrivit en recension av gårdagens stand-up-kväll och skrivit att jag med mina skämt borde underhålla begravningsbyråer. Vilken jävla grej. Det kanske är ett varningstecken.
Nu slutar jag att deppa för gårdagen. Nästa gång går det bättre. Då kanske det t.o.m är fler i publiken än vad det finns komiker på scen..?
Jag körde alltså INTE på Gatan igår. Det var bara en illusion. En mardröm. Jag gick upp som stand-in för Dalia. Jag hade skrivit manuset bara några minuter innan jag gick upp. Jag tänkte, fan jag improviserar. Det gick ju så jävla bra sist. Och då menar jag riktigt jävla bra. Alla bara skrattae så taket höll på o rasa.
Igår var det som att stå i kö hos Migrationsverket. Total tystnad. Jag blev så jävla ställd när de inte skrattade åt min inledning så jag blackoutade och hittade på hälften av mitt material. På scenen. Det var inte ens bra skämt. De sög hårt.
Iofs är det ju sant att publiken alltid har rätt.. Men det var INTE den där publiken från sist. O nej.. Johan Sköld, t.ex, gick upp i 2:a akten och var skitbra. Lysande. Han drog ett kul skämt om nån salong som heter Hår o Mat. Det var ju ett skämt.. Publikens (eller de som satt nära mig) respons: - Va? Heter den så?
Då var deppig o sur, så jag hade nästan lust o ta över micken o förklara hur stand up comedy går till. Alltså att bra komiker drar kul skämt och att publiken skrattar. Eller buar. Inter frågar "VA!?" - "är det sant?".. Sen var jag så tråkig hela kvällen. Jag var lika rolig som handläggarna på migrationsverket. Vilket intryck jag måste ha gjort på de andra komikerna som aldrig har sett mig förut och som kanske tror att jag e så här pissigt dålig egentligen.
Jag pratade med Elin efter mina mardrömsminuter. Hon försökte väl vara snäll, så hon sa: - Det är en jävla viktig erfarenhet. Alla bra ståuppkomiker plankar någon gång. Till och med Johan Glans. Så jag väljer att se det som att jag e lika bra som Johan Glans och att jag bara hade en dålig dag. Sen säger Elin: - Det kommer hända igen.
Konversation med Ludvig, debutant på Gatan bar igår
Jag: Jag har inte sett dig här innan, du kör för första gången? Ludvig: Japp, det gör jag. Jag: Fan va kul, vad ska du köra om? Ludvig: Jag ska göra en grej om Darin. Jag: Haha, (här börjar jag också sjung-imitera Darin). Ludvig: Apropå sångare, vet du vem du är lik? Jag: Nä. Ludvig: Du liknar han Måns Zelmerlöv som fan. Jag: VA!!?? HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAH!!!! Skojjar du med mig? Ludvig: Öööh, nää. På fullaste allvar alltså. Men han har lite mörkare hår än du, men annars e ni otroligt lika.
Konversation med en tjej i väntsalen hos tandläkaren idag
Tjej: Jag känner igen dig. Jag: Nämen va roligt, vart då ifrån? Tjejen: Öööh, jag vet inte. *tihi*. Har jag sett dej nånstans? Typ nånstans? Jag: Tja, kanske det.. Jag kör ibland som ståuppkomiker. Tjejen: Ja, jag visste det. Det e du som var med i Stockhom Live... Jag: Haha! Det va ju smickrande men nej. Tjejen: Jo, men vad heter du? Jag: Björn. Tjejen: Ja, du va ju med i Stockholm live typ för 2 veckor sen eller nått. Jag: Va, har de redan sänt det avsnittet? Var jag bra? Tjejen: Ja, du var skitbra. Dra det där skämtet igen om vita o svarta människor. Jag: Nää, då blir det ju inte kul. Men däremot så kan jag dra ett annat skämt. - "Jag använder brun utan sol, det får mig att känna mig skitbra. För första gången så blir min hy mörkare än mina tänder."
Det här är alltså en bild från ståuppstället Gatan Bar, när jag kör där på alla hjärtans dag... Kul publik... Speciellt brudarna till vänster på bilden.. De var mycket trevliga... Han som står o håller i micken e alltså jag. Detta är typ när jag drar the Din Gata joke. Creds till min farbror Erik som kom förbi för att lyssna på mina skämt och ta lite photoshoots.
Malmö var helt sjuukt kul. Jag skulle upp på scenen på kvällen. Jag hade glömt allt mitt manus innan jag skulle köra. Fan vad stabilt, tänkte jag och gick upp med inställningen att: - Ja vafan, om jag e dålig så är det inte värre än att jag får skämta om att jag e dålig.
Giget går sjukt bra. Jag kör en massa återkopplingar. Jag har aldrig testat den sortens humor innan... Men jag gjorde det nu... Mest för o se om det e nått jag kan köra vidare på.
Såhär mycket har nog ingen skrattat åt mina skämt innan. Trots att jag o mitt ego alltid har tyckt jag var rolig. Grejjen är att alla lyssnade och skrattade åt alla poänger. På riktigt. O då var det inte bara Dalia som sympatiskrattade. Supercoolt. Det var 3:e gången gillt med andra ord.
- Du ska få lite konstruktiv kritik, när jag såg dig gå upp, så hade jag inte mycket förväntningar, men du var fan bra. (Erik Börén) - Det var ju en orgie av återkopplingar. Kul. (Kristoffer Svensson) - Du var ju fanimej bra idag. (Niklas Larsson = kul kille) - Vi måste ta ett snack... (Elin Nordén som gav mig en förfrågan om jag ville köra på ett gig, jag sa ja!)
Kul standup upplevelse. Jag kände mig lite som en stjärna. Alla bara sa att allt var bra hela tiden.
Nu jävlar blir det åkav. Jag e ledig resten av veckan. Nu drar jag ner till Malmö. Jag kör stand-up på Gatan Bar imorgon onsdag 20.00. Och så ska jag vara allmänt kul som fan o träffa sköna människor under dom här dagarna.
Nu när jag e borta - se till att göra mitt Ego-test. Och hör av dig med vilket poäng du fick. Nu jävlar tycker jag vi skålar för Bloggshow som fyller 200 inlägg. Hurra....
Jag brukar principiellt inte posta bilder eller videoklipp på nån annan än mig själv här på bloggshow nära dig, men detta är helt enkelt riktigt jävla kul. Johan Glans på Stockholm Live... Johan e kung!
Jag fick ett nytt stand-up gig igår på Jeriko i Malmö. Klubben heter Oslipat, och den ligger på Spångatan...
Jag ska köra där den 5:e juni... Då e det säsongsavslutning. Det här känns som en bra grej..
Jag har hittills i Malmö bara ståuppat på Gatan Bar. Folk som kommer dit kollar på ståupp... Gratis... På Oslipat däremot kostar det 50 spänn. Känns som ett fett steg i karriären. Nästa steg blir Mack, där de som kollar får gå till rabatterat pris, om de är medlemmar. Sedan så kommer det sista steget. Att få betalt för att ståuppa. Jag siktar in mig på att klara av det målet... Låt oss säga 2014... Så lever jag på att alla skrattar åt mig tills dess...
Mats ståuppade efter mig på Gatan i onsdags. Skitduktig var han. Och nu så har han skrivit en trevlig liten text om mig på sin blogg. Jag måste säga att jag är väldigt stolt. Tack! (...jag skickar faktura på måndag...)
- Jag hade fått fyra minuter på Gatan Bar i Malmö. Jag gick upp som nummer två i första akten. Björn Johansson hade kört sina fem minuter före mig och gjort det väldigt bra vilket kändes skönt. Det är aldrig fel att gå på scen inför en uppvärmd publik.
Detta gjorde också att jag utan problem kunde köra min inledningsreplik som jag funderat på tidigare
Jag lever ett mycket glamouröst liv som komiker och superbloggare. Jag blir ofta igenkänd på stan. Eller ja. Ofta och ofta. Det har hänt ett par gånger. Som idag.
Min polska kusin ringer till mig idag på kvällen. Han är totalt i extas. Han berättar att 
Det här är min vän Nicklas Perslow. Nicklas är en av Sveriges mest talangfulla ståuppkomiker. Han är en blivande stjärna. Jag skulle vilja påstå att Nicklas är den nya komiker i Sverige som kommer att gå längst. Dessutom är Nicklas rätt ung. 
Du har alltid varit min stora idol. Jag har alltid sett upp till dig. När jag började med stand up comedy, hittade jag inspiration i dig.
Jag får en förfrågan om att göra stand up på ett bratparty. Det hela känns väldigt roligt. Jag tycker jättemycket om att uppträda för brats. Brats har en humor som är få förunnad. Man kan verkligen skämta om allt med brats. Framför allt går mycket av mitt Göran Persson-material väldigt bra. 
Detta är stort, kära besökare. "Björns Bloggshow" har nu gått och fått ett 10-siffrigt besöksantal. Allt enligt Aftonbladets bloggportal. Jag har passerat bloggare som Fredrik Virtanen, och jag är näst störst av de bloggar som skrivs av "Film, radio & TV-personligheter". Och detta är bara början!
Hörni, jag har väldigt länge haft ett stort problem med min käke. Den har liksom aldrig gått att stänga. Det hela har varit mycket plågsamt och pågått länge. Första gången jag förstod att jag inte var normal var i lågstadiet. Vi hade gymnastik och skulle spela basket. Av någon konstig anledning, började barnen kasta basketbollar i mitt gap.
Nu ska ni få höra. Jag går till begravningsbyråns fest. Precis på trappan utanför stället där jag strax ska gå upp och vara rolig inför 50 begravningsentreprenörer, sitter en kavajklädd man. Han har en serpentin i handen som han kastar upp och ner och en partytuta som han blåser på. Han röker en cigarett och samtidigt som han blåser ut röken sjunger han en rad ur "Cara mia" och så tutar han igen.
Nej, hörni. Det är inte många gånger jag brukar skriva att någon är grym här på bloggen, mer än jag själv. Men Nicklas, som jag har varit ståuppmentor för, var riktigt grym idag. Han var en stjärna. Jag skulle vilja säga att han var mycket bättre än jag själv när jag började. Men så är JAG ju också hans mentor. 
Jag får en förfrågan om ett ståuppgig på en tandläkarmottagning som sysslar med plastikkirurgi. En mottagning som fixar tandfasader och allt sånt där. De ska ha firmafest och de vill att jag FRÄMST ska skoja om tänder. 
Det här är min kompis 
Jag går förbi Triangeln och Rocks skivbutik. Jag småtittar lite på CD-skivorna i butiken och tänker på helt andra grejer. Plötsligt hamnar jag vid dansbandshyllan. Där står allsköns samlingsboxar med Sven-Ingvars, Arvingarna och Torgny Melins. Jag vet inte varför, men jag står där.
Inom stand up comedy så finns det två begrepp, man kan nästan kalla de för fackord, som används flitigt. Det ena är att bomba. Att "bomba" innebär att misslyckas. Det andra är att döda. Då äger man scenen. 
Jag var o såg 
Här är den... Lemon-kurd-glassen.
Min kompis 
För två månader sen så fick jag nys om ett kanonjobb på Sveriges största TV-kanal. Det var ett programledarjobb.
Jag åker till Uppsala, för att göra ett gig på en ståuppklubb där. Jag kommer dit och stället är fullt av komiker. Hela branschen sitter där i publiken. Dom sitter i en typ av halvmåne i salen och mitt i ringen sitter han, Martin Svensson. Sveriges mest erfarna ståuppkomiker som har gigat 1000 gånger. Han är utklädd till en ostkaka.
Jag vaknar upp, checkar statistiken för bloggen o ser till min stora glädje att det har varit folk som har hittat hit till Bloggshow igår när dom har sökt på de här orden på google:
Det har vart en hemlis länge nu, men nu får jag ÄNTLIGEN avslöja det!
Jag, 
