Detta är mitt sista inlägg på "Björns Bloggshow". Arividerci, kära vänner!
Jag lever ett mycket glamouröst liv som komiker och superbloggare. Jag blir ofta igenkänd på stan. Eller ja. Ofta och ofta. Det har hänt ett par gånger. Som idag.
Jag tar en promenad i Helsingborg på förmiddagen, i väntan på ett tågbyte. Jag går uppe vid Kärnan och möter en kvinna. "Fy fasen vad rolig du är! Och läcker! Du får aldrig sluta blogga, HÖR DU DET?!" säger hon. Och så gör hon en mycket charmerande glad min och fortsätter sin promenad.
Och jag fylls av glädje. Ingen har kallat mig läcker sedan min polska mamma Jolanta skulle förklara för vår husläkare att jag "läckte". Att jag hade diarré. "Det är fel på Björn, han är läcker", sade hon då.
Och jag vill inget annat än att fortsätta blogga. På bara några få månader har min bloggshow fått så mycket groupies att den känns som en egen liten kändis som alla ni 12 000 människor som läser mig, vill klä av. Gång på gång.
Min bloggshow har även haft fler besökare än en hel del TV-program. Som Studio Virtanen och "Nattliv" i TV4+.
Men så har jag också den senaste månaden haft väldigt stora problem med administrationssystemet där jag skriver mina inlägg. Några inlägg har publicerats kraftigt försenade. En del inlägg har inte publicerats alls. Somliga inlägg har publiceras, men sedan tagits bort självmant av administrationssystemet.
Det känns som om jag hade en liten människa som gömde sig i mitt adinistrationssystem. Som om jag hade en liten Leif Pagrotsky där inne som låg och tryckte på "delete", skrattade på sin göteborgsdialekt och sa: "Mua ha ha. Detta var dålig kultur. Detta tar vi bort. Ha ha ha".
Detta får därför, tragiskt nog, bli mitt sista inlägg på "Björns Bloggshow". Detta bloggäventyr som faktiskt gett mig mycket uppmärksamhet, fans och framför allt vänner. I och för sig på Facebook, men ändå.
Jag vill tacka dig som har följt mig och mitt liv. Jag vill tacka alla er som mailat mig. Det har varit fantastiskt roligt. Jag vill tacka alla mina stalkers som har förföljt mig. Jag vill tacka alla journalister som velat göra reportage med mig. Fortsätt gärna med det. Jag turnerar ju hela tiden. Fortsätt följa min turnéplan på min hemsida staupp.nu!
Framför allt vill jag tacka min flickvän Sofie, som valt att vara med mig trots att jag bloggade på våra dejter.
Och jag vill alltså inget annat än att fortsätta med detta bloggande. Men tekniken på denna sajt sätter stopp. Därför lägger jag av. Men att jag skulle sluta blogga för alltid, vore väl mycket tråkigt, eller hur?
Så skriv att ni redan saknar mig. Att ni vill fortsätta läsa mina onödigheter. Så kanske jag kommer tillbaka, som en liten julklapp. På en annan adress. Och då lovar jag att verkligen göra väsen av mig och bjuda på en skrattorgasm ni inte upplevt tidigare. På riktigt.
Så skriv att du älskar mig. Och gör det nu! Och framför allt kan väl DU göra det, Sofie.
Jag och andra kändisar ordentligt bedragna av Facebook
Detta med Facebook förbryllar mig. Det finns hundratals, och åter hundratalsbedragare. Folk som utger sig för att vara en annan, bara för att dra fördelar. Få fler vänner. Om man bara söker på "Björn Johansson", får man upp 287 träffar på folk som utger sig för att vara mig. Dessutom lägger de upp bilder på sig själva!
Men det är ju faktiskt rätt lätt att utge sig för att vara någon annan. Jag har till exempel öppnat ett konto under namnet "Jesus Kristus". Jag har bland annat pokat Carola och ansökt om att bli vän med Kristi brud.
Detta med vänner är annars mycket märkligt. Jag måste säga att jag tycker det är väldigt tragiskt, det där med att man ska acceptera varandra som vänner hit och dit. Jag la till exempel in min mamma som kompis på Facebook. Hon nekade mig, med motiveringen: "Jag upplever att vi inte känner varann tillräckligt väl".
Detta gör mig mycket deprimerad. Men jag tror vi kan göra framsteg. Vi har nämligen precis gått med i samma grupp på Facebook. Gruppen: "Vi som har någon i familjen vi skäms över".
Jag tror vi kan bygga vidare på det här, jag och mamma.
Bloggare och kändiselit starkt emot statens nya förslag
Enligt nyheterna har det lagts fram ett statligt förslag som går ut på att det ska bli straffbartatt filma någon i en osmaklig kränkande situation.
Komikern Björn Johansson kommenterar:
- Sa du "osmaklig och kränkande situation"? Vad synd. Då kommer folk sluta lägga upp min stand up på Youtube... Och så kommer vi aldrig mer få se på "Nattliv" och "Let's dance"!
Det här är min vän Nicklas Perslow. Nicklas är en av Sveriges mest talangfulla ståuppkomiker. Han är en blivande stjärna. Jag skulle vilja påstå att Nicklas är den nya komiker i Sverige som kommer att gå längst. Dessutom är Nicklas rätt ung.
Vi umgås rätt flitigt, jag och Nicklas. Ibland händer det att jag är ute på något gig i Nicklas hemtrakter. Då brukar jag hälsa på Nicklas och hans 10-årige bror Magnus. Jag älskar Magnus. Han är en fantastisk människa.
Jag misstänker nämligen att Magnus är mitt största fan. Han har min autograf upphängd ovanför sin säng. Och varje gång Magnus tar hem sina kompisar, tittar de på videoinspelninar från mina gig och skrattar gott. Speciellt åt min Göran Persson-imitation. Jag skulle vilja säga att jag ÄR Göran Persson med Magnus och hans kompisar.
Förra veckan sov jag över hos Nicklas. Jag fick då sova i Magnus säng. Magnus hade en mycket liten säng, och lång som jag är, fick mina ben inte riktigt plats. Jag fick alltså huka mig. Men jag sov gott, speciellt under min egna autograf.
Jag pratar med Nicklas idag, och han berättar hur glad Magnus är för att jag har sovit i hans säng. Magnus har berättat allt om min visit för sina kamrater i skolan.
"Göran Persson sov i min säng", har han sagt stolt. "Han fick inte plats".
Kära besökare. Nu är jag tillbaks. Ni är många som har frågat mig om vad det är för programidé jag spelar in. Det är mycket hemligt. Jag skulle vilja mena på att det hela är lika hemligt som hur många hakor Ulrika Schenström egentligen har.
Programmet går hursomhelst i stora drag ut på att TV-tittarna ska ringa in till programmet och bilda ord av olika bokstäver som skymtas i bakgrunden. Till detta finns en programledare som bland annat kräks. I mitt program är det alltså jag som får denna smickrande uppgift.
Sedan går jag ut ur bild i kanske 10 sekunder, kommer tillbaka, viftar lite med armarna, och hävdar att jag har mensvärk.
Jag tror detta kan bli riktigt bra. Eller vad säger ni?
Jag blottar mig själv i nytt program och försvinner ett par dagar
Kära besökare! Jag är verkligen glad att ni är så många som läser mig. Jag är glad för varenda en av er som går in på min bloggshow varje dag. Ni gör en bra gärning, och framför allt tyder detta på friskhet och sunt förnuft.
Men så har jag alltid beskrivits som en mycket extravert människa. Någon som måste höras och synas hela tiden. Därför har jag nu fått igenom en programidé som ska spelas in. Det hela är mycket vackert. Där får jag synas. Hela jag. Hela min person. Hela min humor. Hela min kropp. Jag tror detta kan bli bra. En succé. Speciellt eftersom jag numera är en mycket känd och uppskattad humorpersonlighet.
Detta medför därför att jag inte kan skriva något på bloggen fram tills på måndag nästa vecka. Håll ut, kära besökare. Det är bara 5 dagar. Och när jag är tillbaks, lovar jag att blogga dig till skrattorgasm. Bättre än den här veckan. Senaste veckan har jag varit riktigt dålig.
Skriv gärna en hälsning till mig under tiden jag är borta i kommentarsfältet. Vet du inte vad du kan skriva, kommer här ett par tips.
- Jag tycker du är snygg. - Du är världens bästa och roligaste komiker. - Jag vill ligga med dig.
En av mina kollegori branschen som sysslar med humor-TV blev åtalad nyligen för att ha blottat sina bröst för en man i Humlegården i Stockholm, som ett inslag i ett program hon spelade in.
Jag måste säga att det är tur att det inte var jag som blottade mina bröst för denne herre. Jag skulle antagligen blivit anmäld för ofredande, störande av allmän ordning och framför allt (psykisk) misshandel.
Vem som helst som skulle bevittnat min nakna kropp, skulle fått allvarliga bestående men för livet.
Jag läser i tidningen om att sommartid skulle var hälsofarligt. Det hela låter väldigt tramsigt. Hälsofarligt är det verkligen inte, ska jag be att få tala om.
Däremot vill jag mena på att detta är mycket irriterande. Något i mekaniken i min klocka på armen har precis gått sönder och just nu går det bara att ställa FRAM visarna.
Vi ska ställa tillbaks klockan en timme nu på söndag. Detta innebär alltså att jag kommer behöva snurra FRAM klockan ett helt år, minus en timme, eftersom jag har datumvisning. Låter ju verkligen stabilt, det här. Jag funderar på att låta någon av mina polska släktingar utföra detta arbete åt mig för billig penning och en liten frukt.
Detta är stort, kära besökare. "Björns Bloggshow" har nu gått och fått ett 10-siffrigt besöksantal. Allt enligt Aftonbladets bloggportal. Jag har passerat bloggare som Fredrik Virtanen, och jag är näst störst av de bloggar som skrivs av "Film, radio & TV-personligheter". Och detta är bara början!
Naturligtvis är detta också något som inte skulle gått utan DIG som läser denna blogg. TUSEN TACK till dig!
Så jag tänkte jag skulle fira denna milstolpe med en kort intervju med mig själv.
Vad är hemligheten med att lyckas med en så bra blogg som "Björns Bloggshow"? - Jag skriver med öppen käke.
Hur känns det att underhålla människor, och få dem att skratta gång på gång? - Det är som att ge någon orgasm. Det går något trögt i början, men när man lär sig, tar man sats allt vad det går och det hela går väldigt smärtfritt och snabbt.
Hur tänker du fira detta? - Jag tänker dansa ända tills midnatt. Det är några minuter kvar. Jag har laddat ner en väldigt bra låt på Napster. "Ingen sommar utan reggae", heter den. Jag tror den kan bli en stor hit.
Hörni, jag har väldigt länge haft ett stort problem med min käke. Den har liksom aldrig gått att stänga. Det hela har varit mycket plågsamt och pågått länge. Första gången jag förstod att jag inte var normal var i lågstadiet. Vi hade gymnastik och skulle spela basket. Av någon konstig anledning, började barnen kasta basketbollar i mitt gap.
För att inte tala om hur svårt det är har varit att äta. På fina middagar har jag emellertid alltid fått injiceras med dropp.
Att hångla är också svårt. Jag har varit tvungen att sätta diverse saker i munnen så att det ska kännas mer sensuellt och mer verkligt för den jag kysser. På senare tid har jag börjat att använda mig av tomater.
Det hela har till och med eskallerat till den grad att det har spekulerats i om jag är homosexuell. Om jag är duktig på att suga av elefanter eller ej. Det har varit en stor börda, måste jag säga. Men det är bara att svälja.
Klaus Beiersdorf, nöjesjournalist på Aftonbladet har idag bestämt sig för att hjälpa mig med mina problem. Han har startat en insamling på hans blogg "Tyskungen". Med hjälp av er besökare, vill han samla ihop pengar för att köpa mig en ny käke. En käke där jag inte bara behöver gapa hela tiden. Där jag också kan göra andra saker som att prata, cykla utan att få flugor i munnen och kyssas sensuellt.
Hjälp honom och hjälp mig. Gå in på hans blogg och skänk en summa. Skänk en tanke. Klicka här!
Tusen tack för alla tips på vad jag ska ge min flickvän i present, kära besökare. Utan er hjälp skulle jag aldrig kommit på vad jag skulle köpa till min flickvän. Verkligen. Förslaget jag fastnade för, kom från Umeboshi. Så här skriver hon:
"Inget slår en Björn iförd godishalsbandsthong och en gigantisk rosett om bröstkorgen."
Det var ett förslag fyllt av finess och en stor nypa sunt förnuft, måste jag säga. Jag behöver ju inte köpa någon present. Något så bra som jag själv, i egen hög person, går helt enkelt inte att köpa för pengar.
Tyvärr valde jag dock att inte använda någon thong. Sofie har strängt förbjudit mig att klä mig i hennes underkläder, sedan förra gången jag hade lite roligt.
Detta är mycket festligt. Sedan en tid tillbaka blir jag förföljd av en stalker. Det är en envis jävel, det där. Han har till exempel tagit bilder på mig när jag var i Halmstad i helgen. Han har en egen blogg som han kallar för "Stalkers Björnshow" HÄR.
Och nu får jag reda på att det inte bara är jag som blir förföljd. Nu har en annan stalker börjat att förfölja MIN stalker. "Stalkershow", heter bloggen och HÄR hittar du länken dit.
Nu har det hela gått så långt, så jag funderar på att börja förfölja min stalkers stalker. Ta smygbilder och allt det där. Jag tror det skulle kunna bli mycket roligt. Jag misstänker nämligen att vi har att göra med en kvinna.
Teckningen till vänster är ritad av en mycket sjuk människa. En människa som kallar sig konstnär, men som inte har några egna idéer. Som inte har ens en gnutta teknisk kompetens att måla en tavla. Titta bara vad han har gjort.
Han har hittat bilden på mig när jag förbereder mig inför att suga av en elefant. "Detta kan jag göra ett konstverk av", har han tänkt. Och så har han kalkerat av mitt fina foto. Han har börjat med att rita två prickar. Två näsborrar. Sedan har han tyckt att detta med två prickar var en bra idé. Så han har ritat dit två lite större prickar som ska föreställa ögon. Därefter har han ritat något som ska föreställa ett huvud. Men så har han glömt att rita dit ögonbryn ovanför ögonen. Han har glömt att rita dit en näsa ovanför näsborrarna. Framför allt har han glömt att rita dit hår!
Detta är inte okej. Jag ser ut som Fredrik Reinfeldt som precis har sett Göran persson dansa bugg. Jag tycker att Edward Munch, denna högst inkompetenta norrman, har skändat min integritet genom detta vidriga plagiat. Jag tycker att vi allesammans går ut nu i protest och bränner den norska flaggan!
Och så bryter vi oss in i norska riksmuseet, snor den här äckliga tavlan. Och så sätter vi dit originalet - "Jag suger av en elefant".
Jag vaknar upp, läser bloggen, och så slås jag av hur dålig jag har varit de senaste dagarna. Jag vet. Jag har varit riktigt kass. Tråkig. Och så får jag så dåligt samvete att jag tvingar dig att läsa min smörja. Jag försöker hitta någon rolig nyhet att skoja om. Jag hittar något om att Migrationsverket har porrsurfat på arbetstid, men så känner jag mig färdig med det här med att skriva om sex. Det känns som att jag inte vill skriva om sex. Jag gillar inte migrationsverket. Jag vill inte att de ska läsa min blogg.
Men så snubblar jag in påIdol-sajten, och läser att Särla har lämnat tävlingen. Och så får jag för mig att skämta om Särla. Säga att hon är look-a-like med E-type. Men så ser jag att hon har blivit omstylad, och så tänker jag att jag inte vill skoja om det där. Hon kan ju i alla fall sjunga.
Och så kommer jag fram till att jag bara ska hålla käften idag. Idag vill jag att du, kära besökare, ska skriva nåt kul! Använd kommentarsfältet. Berätta om dig själv. Berätta något roligt. Skriv vad du tycker om olika saker. Om mig. Om bloggen. Hur du kom hit. Vadsomhelst. Om du jobbar på Migrationsverket, och har surfat in här på arbetstid - berätta något roligt. Skriv kanske när du åt tårta senast.
Gör det! Gå in bland kommentarerna, skriv något du har på hjärtat. Jag svarar direkt. Hela dagen!
Hörni, jag har sedan länge haft för mig att Karolinska institutet och Chalmers i Göteborg är samma sak. Jag vet inte varför, men jag har alltid tyckt att det lät logiskt.
"Karolinska", låter liksom Göteborgskt. "Karolinska" låter som ett sjukhus som Chalmers-studenter skulle kunna göra sin praktik på. "Karolinska" låter som något man skulle kunna säga "goa gubbar", efter. "Det är goa gubbar på Karolinska, vettu".
Jag kommer ihåg en gång för kanske 10 år sen. Jag var i Stockholm med mina föräldrar. Vi bodde nära Karolinska, och redan då hade jag svårt för att förstå logiken. Jag kommer ihåg hur jag drog mina föräldrar i handen och sa "Mamma, mamma, varför finns det ett Karolinska i Stockholm OCKSÅ?". Varpå, mamma svarade "men förihelvete Björn, du kan ju inte tro att Karolinska och Chalmers är samma sak, det är ju som att tro att Jägersro är samma sak som Globen". För det trodde jag nämligen också...
Men det där med Chalmers och Karolinska släppte jag aldrig. Jag kommer ihåg en gång när jag läste nyheter på en radiostation. Jag skulle säga att en man som hade blivit nerslagen på Stureplan fördes akut till Karolinska för akut sjukvård. Vet ni vad jag sa? - Jag sa: "mannen fördes för akut sjukvård till Karolinska sjukhuset i Göteborg".
Jag har fortfarande problem med det där med Karolinska. Igår kväll såg jag blå linje nr 3 till Karolinska vid slussen. "Vad i helvete", tänkte jag och så sa jag högt till alla "Kolla, vad lustigt! - En göteborgsbuss med SL-logga!".
Kändiskomiker om nakenhet, bloggar och humor i finsk kändistidning
Hörni, idag är en stor dag för oss, kära besökare. Idag har den finska kändistidningen "Volt" gjort en stor lördagsspecial om mig och min bloggshow. Det är en överfet artikel, ska jag be att få tala om.
På löpet står det "Garanterar skrattorgasm", och i artikeln avslöjar jag allt om mig själv. Fullkomligt allting. Jag berättar om hur jag brukar skriva skämt. Jag berättar allt om mina groupies, min syn på nakenhet och allt om mitt kändisskap genom bloggen. Dessutom avslöjar jag sanningen bakom min titel "Sveriges mest populära komiker 2007".
Köp tidningen idag. "Volt" är tidningen HBL's nöjesmagasin, och populärast i Finland. Eller gå in här och läs en teaser.
Nu jävlar blir det en orgie av humororgasm i bloggosfären
Vet ni vad, kära besökare? Jag älskar er. Älskar. Jag gör det på riktigt. Det är så jäkla kul att vakna upp mitt i natten, sätta på datorn och se att ni är 40 personer online samtidigt som sitter och läser mina texter. Det är så jävla roligt att läsa era kommentarer.
Framför allt är det för jävla kul att vara Sveriges mest populära komiker och Sveriges mest populära B-kändis i bloggosfären. Jag är stolt över er 4000 besökare, det är jag. Riktigt stolt. Jag är som en sån där förälder som skryter om sina barn hela tiden. En slags "lille 10-årige William har precis lärt sig läsa"-pappa fast i bloggform.
Skulle inte ni, kära besökare, varit med mig när jag gör min bloggshow, så skulle jag lagt ner för länge sen. "Det där med blogg är bara till för arbetslösa tonåringar", skulle jag sagt och suckat och satt mig i en fåtölj med ett sudoku. Så till er vill jag säga tack.
Jag tänkte tacka er med att ge er en riktig jävla humororgasm i ett mycket sexigare utseende. Jag kommer att spruta humor på den här nya bloggen, ska ni veta. Åt alla håll, överallt. Rakt i ert ansikte. Det här är bara början. Snart är Björns Bloggshow störst bland alla bloggar i Sverige.
Och det är jag som är chefredaktör. Välkommen till en ny era av humororgasm, kära besökare. Detta är Sveriges nya humorbloggsorgie. Och ni ligger med.
Jag rökte gräs en gång. Och då snackar jag inte om sånt där gräs som Patrick Sjöberg röker, utan riktigt, grönt gräs som växer på gräsmattan och som man klipper med gräsklipparen.
Jag gick i 8:an och en lunchrast tog jag och några kompisar oss till fotbollsplanen. Vi ville vara lite tuffa, så vi samlade ihop lite nyklippt gräs och rullade sedan in detta gräs i små post-itlappar.
Sedan tände vi på. Jag kommer ihåg hur jag inhallerade denna rök av brinnande hö. Det var en mycket lustig känsla. Framför allt var det här en mycket dum idé. Jag har nämligen hösnuva.
Jag fick en allergichock och nästa sak jag kommer ihåg är att jag vaknar upp på sjukhuset. Mina föräldrar står där och tittar in i mina ögon argt. Sjuksystern står där också med bitter uppsyn. Samma sjuksyster som tidigare på dagen hade ringt och kallat på minaföräldrar. "Er son har rökt gräs", hade hon sagt i telefonen.
Och mina föräldrar tar hem mig. Vi pratar inget på hela hemresan. När vi kommer hem får jag sitta på mitt rum och läsa läxor.
Det var första och sista gången jag rökte gräs. Framför allt var det första och sista gången jag läste läxor.
Ser ni här på bilden? Det är mitt polska ID-kort. Här har konsuln som har skrivit detta menat på att mina ögon är "lite som öl", och på frågan om min exakta längd har han skrivit "lång".
Lägg speciellt märke till tredje raden. Där skulle konsuln skriva att jag inte har några tatueringar eller piercingar. Men han skrev en rad för högt upp, närmare bestämt under "ögon".
Så istället för detta står det "Ögon: finns ej".
Förstår ni nu varför jag inte har bytt ut mitt polska ID-kort?
Där jämställs jag med en dagisfröken och bland nyckelorden till inlägget finns orden "tattare" och "töntar". Detta är inte att bara göra narr av mig och Elin som personer... Detta är att göra narr av hela dagisbranschen i stort.
Jag är en sväng hos mina föräldrar. Jag hjälper dem med att flytta upp lite saker på vinden. Mitt bland alla saker på loftet hittar jag av en slump en av mina gamla möbler jag hade som barn. En liten stol.
Jag kommer så ihåg när jag hade den här stolen. Jag var kanske 5 år gammal och jag var väldigt kär i en tjej som hette Susanna. Hon var en polsk liten brunett och vi träffades i katolska kyrkans barntimmar; "Polska Blommor".
En kväll skulle Susanna komma hem till mig och leka och äta tårta. Jag ville så gärna sitta bredvid henne vid bordet när vi åt denna tårtan.
Samma dag hade jag fått några nya videoband för att kunna spela in Ducktales på ettan. I varje videokasett fanns en lapp med etiketter som man sedan klistrade på videobanden för att märka kasetterna. Jag rev av en av dessa etiketterna. Sedan tog jag en penna och skrev hennes namn stort över etiketten och klistrade den på en av stolarna. Här skulle hon sitta, tänkte jag. Här skulle hon sitta, min Susanna.
Dessvärre satte hon sig aldrig på stolen den gången. Hon fattade aldrig att hon skulle sätta sig där.
Jag kollar statistiken för bloggen och får en mycket trevlig liten överraskning. Björns Bloggshow har numera gått och blivit Sveriges största personliga, icke-anonyma humorblogg.
Ni ska bara veta hur stor jag är. Jag är störst bland alla komiker i Sverige. Jag är störst bland alla C-kändisar i Sverige. Förra veckan gick jag om Schyffert och Literoligare.se. Mitt besöksantal har växt med 515% sen sista veckan i maj, då jag la upp min bloggshow på bloggportalerna. Dessutom är min bloggshow den överlägset mest lästa bloggen i Halmstad.
Allt detta är tack vare er besökare. Skulle ni inte läst mig, skulle jag aldrig blitt såhär stor. Till er vill jag därför säga tack och god morgon. Sträck på er. Det blir en fin dag idag. Välkommen till en ny dag på äventyr med Björns Bloggshow.
Jag tänkte att jag skulle lyssna lite på er idag som tack. Vad vill ni att jag ska skriva om? Skriv bland kommentarerna. Nu ska Sveriges populäraste komiker gå och göra sin första morgontoalett.
Klockan är 07.42. Jag vaknar av att min mobil ringer.
Kvinna: Ja, hej. Mitt namn är Lisette. Vad bra att jag kunde få tag i dig. Min farfar fyller 80 år idag och vi ska ha en fest, men det har kört ihop sig med underhållningen... Min brors sambos kusins man som är trollkarl har blivit lite intimsjuk. Så kan du komma hit och dra lite historier istället? Jag: Ha ha ha!
Kvinna: Nej, jag är seriös, alltså. Bara berätta något kul i 15 minuter. Klockan 16 vill vi att du är här. Som tack för besväret kan du få en bit mat. Jag: Ingen annan ersättning? Tänk på att jag ersätter en intimsjuk trollkarl. Ingen lätt uppgift... Kvinna: Okej då. Om det är så noga kan du väl få några tusen. Jag: Bra, vart ligger det? Halmstad, Helsingborg, Malmö? Kvinna: 2 mil norr om Skellefteå.
Jag skrattar, tackar och lägger på. Undra om trollkarlen var fittsjuk?
Jag går en sväng i Ängelholm efter ett ståuppgig. Jag är lite törstig och går till Pressbyrån för att köpa något att dricka. I kön till kassan hamnar jag bakom en tant i 70-årsåldern. Hon vänder sig om.
Tanten: Oj, vad världen är liten. Jag känner igen dig. Jag har sett dig på TV och allt! Jag: Jasså? Vad roligt! Tanten: Du dansar ju som en gud! Jag: Hmm... Tanten: Ja, och du sjunger så fint också. Den där låten "Cara mia"... Den är en av mina absoluta favoriter ska du veta.
Det blir tantens tur i kassan, och när hon är färdig med sina inköp, tackar hon mig för pratstunden.
Jag: Tack själv, det var kul att du kände igen mig. Annars brukar jag bli ihopblandad med ståuppkomikern Björn Johansson...
Tanten: Björn Johansson, vad är det för någon konstig kuf? Jag: Vet inte, det är en komiker som tydligen ser ut som jag. Tanten: Konstigt. Men det är säkert bara nån glidare som åker på sitt utseende...
Jag går förbi Triangeln och Rocks skivbutik. Jag småtittar lite på CD-skivorna i butiken och tänker på helt andra grejer. Plötsligt hamnar jag vid dansbandshyllan. Där står allsköns samlingsboxar med Sven-Ingvars, Arvingarna och Torgny Melins. Jag vet inte varför, men jag står där.
Plötsligt kommer en tjej fram till mig.
Hon: Är du Björn Johansson, ståuppkomikern med blogg? Jag: Eh ja... Hon: Jag har hört dig o sett dig. Jag är ett litet fan. Jag: Ojdå. Vad kul. Hon: Kan jag få din autograf?
Där står alltså en tjej som jag aldrig har träffat innan och ber om min autograf. Hon frågar speciellt om jag kan skriva min autograf under det stället på handen där hon har ritat "I love" tidigare.
Så jag tar en bläckpenna, och så skriver jag min namnteckning över hela hennes handled, under "I love", precis som hon har sagt. Intill en samlingsbox med Lasse Stefans... Det här ser ut att bli en bra dag.
Inom stand up comedy så finns det två begrepp, man kan nästan kalla de för fackord, som används flitigt. Det ena är att bomba. Att "bomba" innebär att misslyckas. Det andra är att döda. Då äger man scenen.
Sysslar man inte med comedy, kan det nog låta väldigt kul när man hör två komikerkollegor prata.
- Fan, alltså, jag bombade Norra Brunn. - Nej sluta? Själv dödade jag på Harrys. - Allt bara föll, alltså. - Tråkigt. Mina gags som jag droppade dödade helt, alltså. - Schysst prickat. - Javisst, men deppa inte. På det igen bara. Skjut hårt.
Min teori är att det var en väldigt suicidal person som kom på det där med stand up comedy.
Själv så vet jag inte vad jag gjorde igår på MACK. Jag dödade inte, och jag bombade inte. Jag drog mycket material som jag själv tycker är rätt kul, men jag var lite ofokuserad och tänkte på andra bekymmer. Jag var OK, eller ja, knappt ens det. Man kan säga att jag var lite av en självmordsbombare.
Men Martin Svensson, Sveriges bästa konferencier, sa att jag hade talang.
Jag har en bok med en massa sudoku-kryss. I den brukar jag också skriva saker som jag tycker att jag måste komma ihåg. Jag bläddrade lite i den igår, och fastnade för den här anteckningen.
Här har jag alltså löst sudoku, och samtidigt tyckt att jag måste påminna mig själv om att jag löser sudoku.
Jag har alltså skrivit "jag löser sudoku", samtidigt som jag löser sudoku.
Klockan är strax före åtta på morgonen. Jag går ut på balkongen. Det är skinande het sol. Det blir en härlig dag, tänker jag och börjar sakta att borsta mina tänder.
Plötsligt när jag står där på balkongen och gnuggar mina tänder ringer min mobil. Personen som ringer är en viktig TV-producent, så jag svarar direkt. Jag glömmer helt och hållet att jag borstar tänderna.
I samma ögonblick som jag öppnar munnen för att svara, ramlar tandborsten ut från käken och studsar ut på andra sidan balkongräcket... Den flyger ut mot gatan... och den landar rakt ner i en barnvagn...
Mamman till barnet som verkar vara ute på en morgonpromenad tittar förbryllat upp. Och där står jag på balkongen och ser fånig ut. - "Det blir en fin dag idag", säger jag till henne och ler. - "Mycket fin", svarar hon och tar upp tandborsten. "Ska du ha tillbaks den här?"
- "Javisst, jag kommer ner", svarar jag och går ner en trappa. Jag har aldrig skämts så här mycket sedan den gången i åttan då jag var på badhuset och råkade tappa badbyxorna rakt framför ögonen på min klass.
Nej, jag ska inte bli pappa. Jag bara lurades lite igår.
Jag gick nämligen till doktorn häromdagen. Det var förta gången jag gick till en läkare här på min semester i Polen. En av grejerna jag fick göra var att besvara en hälsoenkät. Den bestod av kanske 25-30 kryssfrågor där man fick svara "ja, nej eller vet ej". En av frågorna fastnade jag speciellt för. Det stod:
- Är herrn/frun gravid?
Det tyckte jag var väldigt roligt. Så jag svarade ja. Och min läkare tog hand om enkäten och förde in svaren ordagrant i min journal.
Idag öppnar jag min brevlåda här i huset. Jag hittar en informationsbroschyr... "Till blivande föräldrar", heter den och skickas ut till alla som ska bli föräldrar för första gången. Och den får alltså jag. Den är f.ö adresserad till fru Björn Johansson - "pani Björn Johansson". Visst är det lite kul?
Kära bloggbesökare, det har hänt något mycket stort som jag måste berätta om. Jag ska bli pappa! Jag ska berätta allt om det här på bloggen. Men inte nu. Nu ska jag dricka champagne.
Reklamtant: Du är riktigt sexig. Om du jobbar lite mer med ditt utseende kan du gå hur långt som helst. Vet du hemligheten om Brad Pitts utseende?
Jag: Nej det vet jag inte... Reklamtant: Han äter polsk fisksperma.
Jag: Äter han polsk fisksperma? Reklamtant: Ja, han är över 40 och ser inte en dag äldre ut än 25. Allt tack vare polsk fisksperma. Det tycker jag du ska börja med. Du kommer att se ut som 21 hela livet. Polsk fisksperma alltså...
Jag: Polsk fisksperma, säger du..
Reklamtant: Japp, polsk fisksperma... För övrigt mycket godare och hälsosammare än människosperma.
Jag skrev en krönika en gång i en tidning om korruption. I texten skulle jag skriva ordet "mutaffär". Dessvärre var jag inte så duktig på att korrekturläsa texter på den tiden. Vet ni vad jag råkade skriva?
Har vi några fildelare här som läser min bloggshow? Har vi det? Jag har nämligen slarvat bort min absoluta favoritlåt Room 5 - Make luv. Ni som vet hur man gör och håller på med såna olagligheter kan väl ladda ner den åt mig och skicka till bjorn(snabel-a)staupp.nu...
Sen ska jag även göra en liten TV-grej om Linda Rosing... Till det behöver jag lite vinjettmusik. Kan ni hjälpa mig med det också? Jag hade tänkt mig Alexander O'Neil - Fake...
Jag kollar min mailbox och hittar en mycket kul liten överraskning. Det är ett mail från en kille i Stockholm som skriver att han är ett stort fan av mig och min bloggshow. Han undrar om han får sommarjobba hos mig i augusti. "Jag vill ha ett lite annorlunda sommarjobb", påpekar han...
Jag sommarjobbade i kyrkan en gång. Det var lite annorlunda. Min uppgift var att skriva agendor och små evenemangslappar som man sedan hängde ut på anslagstavlan utanför kyrkan. Det här var långt innan jag kom på att man kan korrekturläsa texter. Det blev lite pinsamt ibland...
En gång skulle jag till exempel skriva "Högmässa med kör" på en agenda. - Jag skrev "Högmössa med kor".
En annan gång skulle det hängas ut en lapp på anslagstavlan för att påannonsera "mässa med komminister". - Jag hängde ut en lapp där det stod "Mässa med kommunister"
Det blir en vacker dag i Polen idag. Vi ska ha 26 grader varmt, skinande het sol och idag blåser det varma vindar från sydväst. Sen blir det en våt, härlig kväll...
Eller ja... Härlig och härlig... Jag har planerat ett kvällsdopp...
Jag skulle vilja se en försäkring mot dumma försäkringsbolag
Jag har en lägenhet sen nått år tillbaka, och för någon vecka sen var det dags för mig att förnya försäkringarna på lägenheten. Jag hade ett möte med en tant på försäkringsbolaget, och hon lobbade till exempel för en tsunamiförsäkring och en försäkring mot grannar, om dessa skulle få för sig att ramla genom taket och skada lägenheten.
Det roligaste var när hon på slutet skulle kolla om mina personuppgifter fortfarande var aktuella. Hon frågade bland annat om min adress var samma som förra året, och sen fortsatte hon...
Hon: Ditt födelsenummer... Jag: Ja? Hon: Har det ändrats?
Nu känner jag mig riktigt stor. Jag var ute och gick min morgonpromenad, plötsligt ser jag en liten flicka, hon tittar på mig och så skriker hon: "Wow, kolla - där är han Björn".
Hon tittar på mig med stora ögon. Hon verkar förtjust, och det verkar som att hon tänker "kolla, en livs levande kändis". Och så vinkar hon till mig. Och jag vinkar tillbaka. Jag känner mig så stor. Så stor. Jag är så pass känd att jag blir igenkänd av svenska turister utomlands. Jag är mäkta stolt.
Eller ja.. Nu var det här i och för sig min syster...
Videobloggtävling: Gissa vilken instrumentallåt jag sjunger!
Jag har upptäckt en ny talang hos mig själv, och det är att jag kan sjunga instrumentallåtar. Jag är väldigt stolt över denna talang. Jag är så pass stolt över den, så att jag tänkte ställa upp med den i nästa "Talang 2008".
Här har jag spelat in när jag sjunger en av instrumentallåtarna i min repertoar. Jag tänkte att vi skulle göra en liten tävling här på bloggen. Din uppgift är att gissa vilken instrumentallåt det är jag sjunger, och gissar du rätt vinner du en lunch med mig eller 50 spänn.
Klicka på "kommentarer" här nere och skicka en kommentar. Den som kommer på vilken instrumentallåt jag sjunger vinner alltså en lunch med mig. Ju utförligare svar, desto bättre. Klicka på play, lyssna o gissa! - Lycka till!
Det har hänt något stort! Ända sedan den 24:e juni då jag kom hit till min sommarlägenhet i Polen har min mobil varit spårlöst försvunnen. Och idag hittade jag den. I frysen...
Jag har provat en ny dricka. Den heter "Fresz"... Den här drickan är mycket speciell. Först när du dricker den, smakar den kiwi och mango... Sen efter ett tag får du en eftersmak i munnen av typ fluor och tandkräm.
Man kan säga att Fresz är som den här tandkrämen som smakade banan som man fick hos tandläkaren när man var liten. Fast gott. Undra om man kan använda det här som raggningsreplik på dansgolvet ikväll?
- Hej tjejen, jag är fresz. - Bah, vilket skitsnack! - Nej, men känn efter själv. Min andedräkt är fresz. - Sluta nu, den smakar ju kiwi. - Jo, men stanna kvar, efter ett tag smakar den tandkräm.
Jag ligger i min säng med feber. Jag har min laptop i knät och roar mig att surfa runt på olika kul hemsidor. Jag hamnar på MyHeritage, en sajt där man kan se vilken kändis man egentligen är mest lik.
Jag laddar upp bilden till höger. Jag väntar med spänning på resultatet. Kommer jag vara mest lik Måns Zelmerlöv?
Efter en minut dyker det upp träffar. Enligt MyHeritage är jag tydligen mest lik Portia DeRossi, Sammi Cheng, Patricia Arquette, Martine McCutheon och Shiri Appleby. Alla kvinnor! Bara kvinnor kommer upp på look-a-like-resultaten!
För att mitt manliga ego inte ska gå helt i kras, laddar jag istället upp bilden där jag suger av en elefant. Då tycker MyHeritage plötsligt att jag är mest lik Uday Hussein, alltså Saddam Husseins son.
Det här skrämmer mig. Vad har Saddam egentligen lärt sin son att ha i munnen?
Det finns stunder i ditt liv då du känner dig riktigt polsk.
Jag förstod att jag var polack igår när jag avsiktiligt pajade mitt kök för att min morbror skulle få arbetstillstånd.
Jag förstod att jag var riktigt polsk när jag samtidigt kom på att jag måste avboka ett ståuppgig som jag ska göra i början av augusti eftersom det krockar med bärsäsongen.
Med anledning av att jag nu har fått denna självinsikt som polack kommer nu min blogg att prydas av Mickey's polacksigill. Den polska mustaschen. - Jazda!
Jag kollar lite i tidningen och fastnar i horoskopet. I mitt horoskop står det idag att jag ska få en fin komplimang. Jag har inte fått någon komplimang alls idag. Ingenting. Jag börjar snart känna mig deprimerad...
Så visa lite bermhärtighet och klicka nu på "kommentarer" och skriv en komplimang. Det kan vara vad som helst. Allt ifrån till att jag har snygg dialekt till att jag ser ut som Måns Zelmerlöv.
Jag gick till sjukhuset idag eftersom jag har haft feber sen i torsdags kombinerat med halsfluss och ögoninflammation. Jag kommer in i kliniken och ska anmäla mig i receptionen. I receptionen sitter en tant i 50-årsåldern, hon har tunt grått hår och hon ser ut att röka gula blend.
Hon frågar mig om mitt personnummer. Jag ger henne mina tio siffror, hon knappar in dem i datorn. Hon tittar in i datorn i ungefär en minut utan att säga ett ord. Efter lite tankearbete, tittar hon på mig och säger:
Är du verkligen född den 37/13 år 19?
- Va?, svarar jag. Hon tittar än en gång in i sin lilla dator. Efter ytterligare 30 sekunder verkar hon få en aha-upplevelse. Hon säger:
Förlåt mig, jag råkade ta ditt personnummer baklänges...
Hon frågar mig sedan om hon kan få mitt personnummer igen. För skoj skull roar jag mig då att ange det baklänges. Tanten tittar på mig och säger: - Jag tycker inte om när patienter gör sig lustiga över mina misstag.
Sedan sätter hon en gul Blend-cigarett i munnen och går ut. Jag sätter mig i väntsalen och samtidigt som hon går förbi, säger jag: - Hördu, din cigarett är bak och fram!
Hon stannar till lite. Hon tittar på sin cigarett och så suckar hon och fortsätter gå..
Jag var ute i solen för mycket igår. Nu brukar jag inte reagera på att vara ute i solen för länge, mer än att det efter ett tag känns rätt varmt. Men igår hade jag råkat kavla upp mina badbyxor lite för högt, så det bleka partiet längst upp på mina lår fick färg.
Nu har jag ju inte solat det där bleka partiet innan, så det blev genast rött. Jag har alltså numera ett solbränt parti på låret, ett rött parti, och ett vitt parti. . Det röda och vita partiet ser precis ut som polens flagga. När jag kollar på mitt lår, ser jag Polens flagga. Jag skulle kunna ta ett foto på mitt lilla lår, MMS:a in det till Polens presidentpalats, och så skulle polens president sjunga den polska nationalsången till bilden av mitt lår.
Jag ser på mitt lår och jag hör Lech Kaczynski, i duett med sin tvillingbror, premiärministern ta ton till mina lår. De sjunger:
Jag ska uppträda på det som många kallar "Sveriges bästa ståuppklubb" imorgon. Oslipat på Jeriko i Malmö. Jag sitter här och går igenom min akt. Jag är fullkomligt omotiverad efter mitt gig i fredags. Dessutom är jag allergisk. Jag är allergisk mot både pollen och träd. Jag försöker köra igenom min ghettokatt-rutin.
- Jag köpte en katt. * snyft - På rosengård... * kliar mig i ögonen - Jag märkte snabbt, det var ingen vanlig katt. * snyter näsan - Det var en ghettokatt! - ATJOO!
Det händer rätt ofta att jag berättar om min mamma här på bloggen. Det händer att mamma läser bloggen, men oftast inte. Däremot har inläggen om min mamma blivit rätt populära. Jag har hört att några av er läser min blogg bara för att läsa om min mamma. Fattar ni vad ni gör mot mitt ego? Ni går in på MIN blogg för att läsa om min mamma!
Igår ringer min mamma. Hon frågar vad jag exakt har skrivit på bloggen. "Lite allt möjligt", svarar jag då. Då börjar hon berätta om ett samtal hon var med om. Hon pratar med en person.
Personen frågar: Du har vuxna barn också? Mamma: Ja, jag har en vuxen son. Person: Vad sysslar han med? Mamma: Han är stand up-komiker. Person: Är han? Vad heter han? Mamma: Björn Johansson. Person: Nej men, är inte du Jolanta, hans mamma? Mamma: Öh jo.... Det är jag ju. Person: Jag har läst allt om dig! Mamma: Jasså? Person: Ja, jag läser din sons blogg. Mamma: Jasså? Person: Ja, den är riktigt rolig. "Mamma vill inte se mig göra stand up" är en personlig favorit!
Jag sitter här i köket hos mina föräldrar o har precis kommit hem från Malmö. Min syster tar fram spelet "Vem vill bli miljonär". Alltså ett spel som är precis som TV-programmet, bara det att man inte vinner riktiga pengar. Min syster är nämligen väldigt fattig. Hon är 9 år och bor fortfarande kvar hos sina föräldrar.
Fråga för 10 000 kronor - Du blir omkörd av en bil med nationalbeteckningen D. Vem har du då troligtvis framför dig? A: En dansk B: En tysk C: En dominikan D: En dyslektiker.
Jag sitter på tåget. Jag sitter lite och småpratar med en tjej framför mig. Hon tycker det är skitcoolt att jag är ståuppkomiker. Vi börjar prata om det här med när man har gjort bort sig.. Och vi börjar prata om när vi gjorde bort oss som små.
Jag: En gång så gick jag på stan med min mamma och en tjej som jag var kär i. Det var väl i ettan tror jag. Rätt som det är, så ramlar jag rakt ner och slår i min panna i en gatusten i marken. Hon: Nää. Jag: Jovisst. Det var jättejobbigt. Jag skämdes som fan. Sen blödde det som fasen, så vi alla fick åka taxi till akuten och sy. Hon: Men vad sött, ni som var så små och allt. Jag: Ja, näää... Alltså.. Nu var ju det här i och för sig ettan på gymnasiet...
Jag sitter här och går igenom mitt nya stand-up-material. Jag vet inte varför, men jag känner mig som en jättestor komiker när jag drar det här materialet för mig själv. Jag ser mig själv på scenen, dödandes. Jag ser en överfet komiker som alla skrattar åt. Jag ser honom där, Björn Johansson, killen som river ner applåd efter applåd och får skratt på varje poäng.
Jag går runt jättenöjd med mig själv, och så säger jag: Fy fan vad bra han är, samtidigt som jag tänker på mig själv. Folk tittar på mig som om "han" var någon helt annan som har gjort något helt annat inatt...
Nu e jag tillbaks från min kanotutflykt. Det var en mycket lyckad utflykt. När man är ute och åker i naturen så filosofierar man väldigt mycket. Bland annat så ställde jag och min landsman Adam oss frågan hur fan en uteliggare raggar. Hur gör han det? Frasen "följ med mig hem" kan han ju inte använda. Han har ju inget hem och det hemmet som han har e överallt! - Att bli packad måste också ha en helt annan betydelse i en uteliggares vardag... I en kartong till exempel.
Nu när jag kom hem så fick jag en massa frågor om jag hade blitt solbränd. Jag hör mig själv säga: - Nej, det är brun utan sol. Och det är inte för att jeg egentligen ska bli snygg, utan mest för att min hy ska bli brunare än mina tänder... Trots att jag är solbränd på riktigt så kan jag inte låta bli attinflika mitt ståuppmaterial. Hjälp mig, jag e hjärntvättad! (fast jag är riktigt solbränd, jag är solbränd som om jag var ute hela tiden, som en uteliggare...)
Idag så ska jag ut på en liten semester. Jag har vid nått tillfälle råkat säga till min kompis Fredrik att jag e bättre än han på vattensporter... Så nu ska han utmana mig. Han och jag, och några andra ska ut o paddla kanot på Göta Älv. Jag är pisse-dålig på kanot. Därför tänkte jag dela med mig av mitt enda kanotminne.
Jag gick på högstadiet. Vi hade nån typ av friluftsdag med klassen och där åkte vi runt på sjön och paddlade lite. Efter någon halvtimme, när vi är mitt på sjön, hör vi ett rop på hjälp. Det är vår klasskompis Therese. Hon hette så. Hon ropar med besvär i rösten och sprattlar hysteriskt, så man nästan skulle kunna tro att hon håller på o drunkna och samtidigt har fått in en groda i trosorna.
Vi åker naturligtvis fram med vår kanot, och kollar läget. Det visar sig att Therese inte alls håller på att drunkna, utan att hon helt enkelt har simmat ut i sjön och inte orkar simma tillbaka till stranden. Så vi är illa tvugna att plocka upp henne. Och vad händer när hon går upp i kanoten? - Jo, den capsejsar. Så där sitter vi alla i vattnet och är tvunga att simma tillbaka till stranden, alla tre. Med en jävla kanot i handen. Suck... Tänk om det blir så idag igen...
För två månader sen så fick jag nys om ett kanonjobb på Sveriges största TV-kanal. Det var ett programledarjobb.
De sökte en person med scenvana.. Check. ..med erfarenhet från reklambranschen. Check. ..med copywriting-erfarenhet. Check. ..som kanske har jobbat med radio eller TV. Check. ..som ser bra ut. Ehhh. Check. Tror jag.
Jag hade allt. Allt. Och jag var en klockren kandidat fick jag förklarat för mig. Tyvärr så fick jag nys om jobbet två veckor försent och då hade den redan blitt tillsatt. Skulle jag fått reda på att tjänsten e ledig 14 dagar innan, så skulle jag suttit där. Så jag säger det till alla i min omgivning när jag kollar på TV. Jag säger: - Ser du hon på TV? Det kunde vart jag!...
Tyvärr verkar det som att jag har sagt det för mycket. Jag fick det här SMS:et nyss:
Tjaaa! Vet du? Jag kollar på TV nu.. Och där skulle ju du vart om du var lite smidig. Din klant.
Jag surfar lite och hamnar på Felix blogg och får en mycket skön överraskning. Längst ner på hans blogg så har han lagt in mig, och länkar till min bloggshow. Det tycker jag är otroligt kul, men framför allt är det ett tecken på sunt förnuft, intelligens och friskhet!
Såhär skulle jag vilja att alla mina bloggshow-fans gjorde. Så ni som känner att ni vill göra en insats åt er favvo-blogg... Länka till min bloggshow. Du som har länkat till bloggshow och har gjort den fetaste insatsen får en stor belöning. Ett pris. DU får en post här på bloggshow dedikerad till dig! Hade jag tänkt. Fett, va?
Är på en kortvisit i Malmö. Jag går på Fersens väg, och mitt emot teatern så kommer det fram en man till mig. Han är från Stockholm och han verkar väldigt stressad.
Han: Hallåja, du där med grön tröja, kom hit ett tag va? Jag: Jaha? Han: Kan du berätta för mig hur jag tar mig till centralen? Mitt tåg går om tio minuter. Jag: Okej, gå rakt ner, sväng sen höger vid kanalen o följ den en bit och så är centralen till vänster. Han: Emm. Förlåt? Kan du ta det där på engelska? Jag förstår inte danska.
Jag: Jo men jag pratar ju svenska. Gå rakt ner... Han: Men jävla skit. Ni kan ju inte prata som folk här nere. Snälla, jag har bråttom. Prata engelska!
Jävla stockholmare som tycker att jag pratar konstigt. Jag känner mig lite stött. Men sen tänker jag att jag är ju inte mer än komiker. Så jag spelar ett litet practical joke och berättar medvetet fel väg. Såhär säger jag: - Well okay my friend. Go up here, this way. When you pass by pildammsparken, go left. Look for a sign called "MAS". Then you enter the buildning.
Jag berättar alltså vägen till universitetssjukhuset MAS som ligger åt helt motsatt håll. Det kan han gott behöva. När jag är färdig med min vägbeskrivning på engelska skyndar han sig direkt i riktning mot MAS, troendes om att han går mot centralen. Jag asgarvat högt inombords.
Jag e så trött på att alla tycker pizza e snabbmat. Alltid när man beställer pizza så ska någon säga: - Fyy! Pizza är snabbmat, det är inte nyttigt. Det blir man bara tjock av och man dör snabbare, osv..
Och jag förstår tankesättet. Jag menar, gör man pizza på tio minuter-en kvart så är det ju faktiskt snabbt. Så därför har jag nu börjat beställa pizza från Pizzeria Milan. För dom tar det 45 minuter!
Jag går ut hemifrån. Jag har satt i hörlurarna i öronen o rattar in Radio Båstad. På radion seplar dom Visage - Fade to grey.. På cykelbanan utanför huset där jag bor, jobbar några vägarbetare. Dom lägger asfalt på cykelbanan. Jag går förbi dem samtidigt som jag hör refrängen till "Fade to grey", där dom skriker just "Fade to grey". Så jag tar i ordentligt skriker också med i refrängen: - WE FADE TO GREY!!.
Vägarbetaren som lägger cykelbana tittar upp på mej lite konstigt och så säger han helt förvirrat: - Ja... Hej hej?
Jag skyndar mig till kontoret. Jag tänkte att för en gångs skull hinna in till jobbet före 9.30! Och så kommer jag att tänka på hur jag hanterade det här med tidiga morgnar när jag gick på plugget. Speciellt på gymnasiet. Jag kommer ihåg att vi hade en sån där samling i en kvart, där hela klassen skulle samlas innan dan började.. Jag kom alltid in EFTER den här samlingen o min lärare Fredrik blev alltid pisse-sur.
Han brukade alltid börja sin utskällning med att fråga vad jag gjorde 8.15.. Då brukade jag alltid komma på kreativa bortförklaringar. Här e några guldkorn:
- Jag har inget minne av vad jag gjorde klockan 8.15. Jag var full. Men 8.16 så nyktrade jag till och då skyndade jag mig hit. - Ja, jag hjälpte en tant över gatan. Hon hade alzheimers, så jag var tvungen att påminna henne om hur man gör när man går inför varje steg hon tog, så det tog en hel kvart att komma över gatan! - Ja, jag fick en nakenchock klockan 8.15 och då blev jag paralyserad i hela 15 minuter! Det var en jättetraumatisk upplevelse. Jag såg mig själv i spegeln....
Osv.. Det var så min standup-karriär började. Jag fick klassen o garva..
Jag var hos tandläkaren idag. Fan vilket pack. Varenda gång man e där så ska dom hålla på o fråga om vad man tycker om deras SMS-tjänst som går ut på att de skickar ett SMS dan innan man ska in till dem.. Och naturligtvis så ska de göra värsta enkätundersökningen om det också. Så de börjar fråga:
- Kände du dig mer positiv inför att komma hit tack vare SMS:et? - Hjälpte SMS-et dig att komma i tid till tandvården idag? - Borstade du tänderna extra noga tack vare att du fick ett SMS?
Där nånstans börjar man känna att det blir lite för mycket. Så jag svarar: - Nää, jag använde extra mycket munskölj så jag kunde DRÄNKA mobilen när jag fick det förbannade SMS:et. LISTERINE hette det, eller nått i den stilen. Boom, sa det!
Jag vaknar upp, checkar statistiken för bloggen o ser till min stora glädje att det har varit folk som har hittat hit till Bloggshow igår när dom har sökt på de här orden på google:
- Björn Johansson sveriges bästa komiker - Björn Johansson bästa komikern som finns - Björn Johansson bra komiker - Björn jättebra stand up komiker - Björn Johansson roligare än andra
Fy fan vad stolt jag känner mig. Man blir så glad i hjärtat av att folk googlar mig på det här sättet. Helt sjukt! Nu var det ju i och för sig jag själv som googlade, men statistiken behöver ju inte vara missvisande, bara för det...
Idag är min hathögtid nummer ett. Valborg. Vad är det för en jävla högtid? Vad är det man firar? Att Jesus föddes, dog? Fick han en stroke, blev han överkörd av en åsnekaravan, men klarade sig ändå, eller vann han en wakeboard på ett lotteri i en öken?
- Nää, vi firar helga Valborgs dag, samt att våren är här. Säger nån som ska verka klok... Heliga Valborg.. Smaka på det. - EN GAMMAL JÄVLA PENSIONÄR SOM HETER VALBORG, det är vad vi firar! Som sitter där på sitt ålderdomshem och fjuttar på gamla bingolotter och skriker: - Nu är vååååren här. Nuu ska jag äntligen byta däck på min rullator..
Vilken jävla högtid. Eller hur? Man hade ju hoppats på att det åtminstone var nått kul som hade hänt. Att Jesus kanske satte på en brud som hette Valborg, och det var därför vi firade Valborg. Eller som hon skulle hetat nere i Jesus hemtrakter.. Al-Valborgullah. Men det vi firar är en gammal jävla tant som ändå kommer att dö.
I och för sig.. nu fyller ju i alla fall kungen år. Det är lite samma sak. Men inte ens han kan komma med en vettig förklaring. Det enda han säger är: - Varg.. blo..? Vad är det?
Min syster fyller år nästa vecka. Hon har önskat sig rullskridskor och en överraskning. ...så jag tänkte att jag köper ett par rullskridskor. Och så tar jag bort hjulen...
Boom! Jag drar till Helsingborg idag för Big Comedy! Fast jag kommer gå runt lite på stan, så om du vill så kom och säg hej. Jag kommer bland annat käka lunch på restaurangen Asian Cock. Jag kommer beställa fyra små letter. Kom in o säg hej, så tar jag o ger dig en signerad servett.
Ståuppkomikers succémanus med autografer åker runt i taxibil
Efter mitt kanongig på Gatan igår kväll, så tog jag och slipade lite på mitt material med Elin. Hon är en kul människa. Som hjälper mig och ger mig råd om hur jag ska lyckas.
Sen, i och med att det här var mitt bästa manus och bästa gig ever, så tänkte jag att jag skulle låta mina komikerkollegor sätta en kråka på manuset. Så att när jag sen när jag är gammal, sitter där med mina barnbarn och berättar historier från livet... Så kan jag visa dem vem som uppträdde med morfar Björn den gången han ägde på Gatan Bar. Fett, alla gav sin kråka, allihopa utom Dalia som drog tidigt.
Jag tar sen taxin hem. Taxichauffören är utan tvekan en kul kille. Jag skojar lite med han. Sen frågar han såhär: Chaffisen: Kommer du från jobbet nu eller? Jag: Eller nått... Jag körde som ståuppkomiker på GATAN BAR! Chaffisen: Wey, det är du ju. Mannen det är du, ståuppkomikern. Inte konstigt du snackar så mycket shit. Haha! När uppträder du nästa gång? Jag: På Oslipat, 5:e juni. Missa inte!
Han är en stjärna. Så jag ber honom också sätta en kråka på mitt manus. När jag sen ska stoppa ner manuset i bakfickan, så träffar jag fel. Och sätter manuset utanför bakfickan. Så det stannar kvar i taxin. Och ramlar ner på golvet. Jag ser sen när jag går ut att det ligger ett papper på bilens golv, men det är felvänt så jag känner inte igen det. Sen när taxin har åkt iväg så känner jag på bakfickan för att kolla in hans autograf. Pappret är borta.
MITT HELA MANUS MED ÄNDRINGARNA TILL MITT MATERIAL ÄR BORTA. Plus alla autografer. Snälla nån, hjälp mig. Jag åkte med Deltacab och chauffören hette Sebastian. Jag ringde hittegodsavdelningen men de har inte fått in ett manus. Jag måste ha ändringarna för att skriva nya manus. Och så måste jag ha autograferna när jag ska visa för mina barnbarn!
Det här sa dom andra komikerna till mig igår. Wow säger jag bara!
Fritte Fritzsson: Jag har hört talas om dig sen innan. Du var riktigt bra. Tobias Persson: Och du. Wow! Kanon, vilken ftjsscch. Du fick ju skratt på allt - alla poänger, klockrent! Dessutom var du en snäll och rolig komiker utan att vara kaxig. Man vet inte vad som kommer härnäst när du är uppe. Otroligt bra. Elin Nordén: Du var strålande! Kringlan: Det var nog det bästa jag har sett dig göra. Det där med svart ghettokatt var bara det roligaste. Dalia: Det här var det bästa du har gjort! Teresa Tönisberg: Vad bra du var! Och vilket bra material! Marcus Johansson: Det här var riktigt bra! Robin Paulsson: Bra jobbat! Johan Sköld: Ghettokatten var en riktigt kul rutin. Jag gillar sånt. Långa rutiner. Bra jobbat!
Jag ska inte alls skämta i det här blogginlägget. Jag ska skryta. För det gick så jävla bra! Så jävla bra! ... på säsongsfinalen på Gatan Bar igår kväll.
Fan vad jag var nervös innan jag gick upp. Men sen när jag väl var uppe så trivdes jag och levererade, precis så som jag hade tänkt mig. Alla skämt sitter. Jag fick garv på alla poänger. Jag körde på. Publiken gillade mig, och jag gillade dem. Skulle jag vart Anders Celin, så skulle jag avsluta såhär: - Ni har vart en publik, och jag tycker om er.
Dessutom så fick jag reda på att jag har ett fan som frågar sig för när jag kommer till Gatan Bar... Och så kommer hon till Gatan för min skull. Wow. Alla komikerna var skitbra igårkväll. Överfet kväll. Fritte Fritzsson e en ny favvis, och Tobias Persson är Tobias Persson. Men kvällen bjöd bara på en ghettokatt. Muhhaha :-)
Min kompis Jonte fyller år. Så jag gjorde som jag brukar när nån fyller år. Jag åkte o hälsade på honom på jobbet med en tårta. Sen drog jag den repliken som jag alltid brukar dra. - Jag hann inte köpa present, men jag ska fixa en present åt dig sen.
Det är skitsmart. Den som ska få presenten försöker alltid verka artig så han svarar alltid: - Nej, det behövs inte.
Några månader efter det här, typ några dagar innan julafton så sitter man där o pratar om ingenting, och så kommer t.ex Jonte på att han inte har fått en födelsedagspresent från mig. Så då säger han: - Du, du har ju fortfarande inte gett mig min födelsedagspresent. - Apapap, svarar man då. Du SA faktiskt att det inte behövdes...
Det här e vad jag brukar göra med mina bananer. Jag brukar ta ett trubbigt föremål och sen rita saker på bananerna. Typ stjärnor o streck. När jag ritar, så pressas cellerna ihop i bananskalet, och de ruttnar snabbare. Det blir som om jag var en tatuerare. Som tatuerar bananer.
Min kompis Niklas har diagnostiserat mig som senil pensionär idag. Han tycker det är töntigt att jag går runt med en diktafon för att spela in idéer till stand up-skämt om det skulle ploppa upp.. - Diktafoner är till för pensionärer! ...sa han, eller nått. Jag minns inte.
Jag träffade en brud igår. Hon var väldigt söt och trevlig, men hon kom från ett ställe i Småland som heter Runkarp. Vill man ha en tjej som kommer från Runkarp? - Nä...
Så jag la in en stöt på en annan tjej. Hon kom från Dalarna o nått ställe som hette Anusviken utanför Mora. Det var bättre. Trodde jag. Tills det visade sej att hon bodde på Ryckepungsvägen.
Jag går till jobbet. Jag går över en korsning. På andra sidan korsningen är det en tjej i 10-12-årsåldern som kollar konstigt på mig. Jag går över vägen. Plötsligt, när hon ser att jag kommer emot henne, så börjar hon att gå fortare och fortare. Och fortare. Hon springer nästan, som om hon trodde att jag var värsta massmördaren och att jag hade en motorsåg i min dataväska. Jag vet inte vad jag ska göra. Så jag springer efter henne.
Precis innan jag ska svänga in på vägen till kontoret, så möter jag en tant. Hon går och stirrar mig i ansiktet i nästan en hel minut, hon kollar på mig med en manisk blick. Lite som om jag vore värsta Lordi-monstret. För att vara lite artig, så säger jag hej. Tanten stannar till och frågar mig: - Ursäkta, känner vi varann? Och så går hon över på andra sidan gatan.
Nu vet jag inte. Händer det här för att jag ser extra hemsk ut, eller är det bara för att jag ser skånsk ut. Tror alla att jag e Måns Zelmerlöw?
Det ringer en kille på min mobil som heter Kristoffer. Han säger att han ringer runt till B-kändisar och frågar dem om hur de använder internet. Det tycker jag e lite kul. Av alla kändisar som han kan komma på. Så ringer han mig. Och vill intervjua mig. Jag fattar nada. Han frågar bland annat om hur ofta jag googlar mig själv.
Vadfan svarar man då? Ska man vara ärlig? Jag vet inte. Jag säger att jag e snudd på shizofren o att det händer nån gång i veckan. Och det är ju inte att ljuga. Jag gör ju det inte varje dag. Bara varannan..
Det här e fan det mest vrickade som har hänt mig. Undra vem han är, den här lilla Kristoffer. Han sa aldrig varifrån han ringde. Det kan ju vara en stor journalist som ringer från Aftonbladet. Jag kanske hamnar på löpet imorgon. - SKÅNSK KOMIKER FRÅN HALMSTAD TALAR UT: "Jag är shizofren".
Sen KAN det iofs också vara nån som gör ett skolarbete..
Jag sitter i mitt nya kontor. Jag sitter och kollar på min kontorstelefon. Ingen ringer mig. Den är helt tyst. Jag blir deprimerad. Så jag tar min mobil och ringer mig själv på kontorstelefonen. Och så blir jag så glad att den ringer. Så jag svarar: - Eloh reklambyrå, det är Björn som pratar.
Jag checkar statistiken för bloggen o märker att ni e en handfull personer som vaknar till den här bloggen. Varje morgon. Ni går upp, dricker kaffe och sätter på datorn och tar er direkt till bloggshow. Och det är enbart min förtjänst. Fy fan vad stolt jag är.
Till er ville jag bara ta o visa lite respekt och säga: GOD MORGON. Det är en solig dag idag. Njut av vädret. Vi hörs om några timmar igen.
Inatt drömde jag om att jag satt i bilen. Min katt hoppade upp på motorhuven och pressade sin panna mot vindrutan. Han hade en fästing på pannan. Fästingen blev helt jävla inklämd. Fästingen hade värsta utomjordingsrösten och skrek: - Hjääääälp, jag är fast!
Jag svänger förbi runt hörnet här på däck... För att sätta mej ner i solen och både sola OCH surfa. Precis bakom hörnet, bakom en stol så sitter det en unge i typ 2-3-årsåldern och läser en pekbok. Jag ser inte ungen och inte heller hans pekbok, som ligger på golvet. Så när jag kommer gåendes, så trampar jag rakt på den där pekboken. Fy fan vad pinsamt, tänker jag Så jag säger: - Å, herregud. Förlåt mig!.
Ungens pappa tittar surt på mig och jag kommer sen på att det här e en internationell båt med en massa folk från olika länder.. Så jag testar att säga förlåt på en massa olika språk. - Enstschuldigung - Undskyld - I'm verry sorry - Pardon - Przepraszam
Inget funkar. Pappan sitter fortfarande o stirrar på mig med en sur min. Så jag sticker därifrån... Sen när jag går, hör jag när pappan säger en grej till ungen PÅ STOCKHOLMSKA.. I stil med: - Ååh, Lille Fridolf, stampade den där ungtuppen sönder din bok. Det finns så många konstiga människor här i världen. Lille gubben..
Och då undrar jag. Hur fan säger man förlåt på Stockholmska?
Nu e jag i Sverige igen. Jag sitter på båtens soldäck o har precis kopplat upp mig.. Coolt. Problemet e bara att jag e fast o båten har stannat. Hamnen är full med andra båtar och den tyska kaptenen skrek nyss i högtalarna: - Jag kan inte tränga in i hamnen. Vi väntar i en halvtimme, sedan gör vi ett nytt intrång.
Han kan inte tränga in och därför ska han göra ett nytt intrång. Den här kaptenen e kul. Och jag e fast.
Nu när jag e i Polen, så har jag satt på mig mina polackbrillor. Jag har ett par speciella polackbrillor, så att när jag har dem på mig och är i Polen, så ser jag riktigt polsk ut. Dessutom så har jag lagt på mig mitt speciella polack-smile. Nu e det bara mustaschen som saknas. Jag har försökt att odla den sen sist jag var här i Polen.. För 3 månader sen.. Det blev inte så lyckat som jag hade hoppats.
Jag lyssnar på den polska radiostationen RMF FM, det e en höjdarstation tycker jag.. Dom spelar bland annat en massa sköna sommarlåtar från Dr Alban som jag gillar.
Sedan så plötsligt så får dom fnatt.. De tar de sig friheten att spela Michael Bublé. Michael Bublé, denna usla karaokesångare. Han är hemsk. Han sjunger som en dövstum idolaspirant. Skulle jag få tillfälle att träffa den här hemska människan, så skulle jag lägga ett häftstift på hans stol!
Jag ska över gränsen mellan Tyskland o Polen. Jag går in till passkontrollbåset och lämnar in mitt pass. Nu är det dock så att det här lilla bladet i passet, där mina alla ID-uppgifter finns på, har lossnat. Det har liksom ramlat ur passet, och jag har lagt in det igen. Och tejpat fast med brun tejp.
Det gillar inte passkontrollanten. Han är en riktig hård gränsvakt som verkligen vill visa vilken myndighetsperson han är. Så han tar och skäller ut mig att det där lilla passet ska minsann bytas ut. Och så säger han: - Om jag ser dig här igen och du inte har bytt pass, så blir det inte speciellt trevligt för dig.
Jag förstår inte riktigt vad han skulle kunna göra som är så taskigt...? Menar han att han ska stänga in mig i en bur, ta av mig alla kläderna, och sen sticka mig på ryggen med en plastgaffel från polska Lidl och sen skrika: - Du borde ha bytt ditt pass!
...varpå han sen tar och skjuter bort buren med en gammal polsk katapult från andra världskriget så att jag sedan landar rakt ner i en tysk gödslad åker på andra sidan gränsen...
Hör på denna. Min mamma har problem med sin telefon. När man ringer dit så sprakar det som fan. Idag vid lunchtid så ringer hennes chef, och kan inte höra vad hon säger eftersom det sprakar så väldigt. Så chefen (som tydligen läser min blogg o min sajt) ringer på MIN mobil. Och ber att få prata med mamma. Då blir mamma lite generad. Min mamma är också från Polen och när hon blir generad eller nervös, så förväxlar hon svenska vokaler. A blir Å och tvärtom.. Så när hon tar min mobil för att prata med sin chef.. Så försöker hon be om ursäkt för sina sprakproblem. Och så säger hon:
- Förlåt mig! Jag har, eh... lite språkproblem idag.
Idag när jag vaknade så tänkte jag att, fan. Jag testar vad som händer om jag glömmer bort att betala min glass-skuld från igår.. Testa vart gränsen går lixom. Problemet är bara att jag glömde bort att glömma bort att inte glömma bort att glömma bort att betala tillbaks min skuld. Så jag betalde den idag ändå. Fan.
Damn, idag är en stor dag. Jag går in på glassbaren Riccardo i Halmstad som har sjukt god italiensk glass. Jag köper några liter glass, och så kommer jag på att jag inte har pengar med mig. Men eftersom jag är kändis och Ricardo vet vem jag är, så säger Riccardo himself att jag får komma tillbaks imorron och betala för mig. Det är stort! Han vet vem jag är och jag får gratis glass.
I och för sig så har det här nog inte så mycket att göra med mina comedy appearances eller mitt föredetta förflutna som radiokändis. Utan det har mer att göra med att jag är där o köper flera liter glass varje vecka. Men ändå. Jag känner mig stor. Som en liten promenerande legend. Med mangoglass.
Jag sitter på 3:ans buss från Lorentzborg till Centralen.. Vid Eriksfält hoppar två brudar på, de är riiiktigt söta. Den ena ser ut som Oksana i Sunblock o den andra som Elena Paparizou. De sätter sig på sätet framför mig.. De börjar prata med varann.. För att göra det här mer begripligt så har jag döpt ena tjejen till Oksana och den andra till Elena. Efter mina två favvotjejer.
Elena: Jag träffade en så söt kille i helgen, han var mulatt, o han hade magrutor och hela den grejen. Vill du se en bild på han? Jag tog den i smyg lite, hihi. Oksana: Nää, vad gullig han e. Elena: Han kysser som en gud. Träffade han på Etage i lördags. Oksana: Åååh, jag skulle också velat gå ut i lördags.. Men jag kunde inte, asså jag var helt lost. Min andedräkt smakade precis som bajs hela dagen.
Jag tittar ut genom fönstret. Sen slår det mig. Hon säger att hennes andedräkt smakade precis som bajs. Precis som bajs. Hur vet hon hur bajs smakar? Jag börjar tänka på det. Plötsligt halkar Sunblock-Oksana långt ner på min lista över favvobrudar.
Jag handlade kött idag. Jag brukar inte handla kött ofta, eftersom det köttet jag köper oftast e en kebabtallrik som jag får hemkörd från pizzerian... Men idag så var jag duktig. Min släkt skickade mig till affären med en inköpslista. Jag går till Hemköp och jag går fram till köttdisken.
Jag: Ja, hej. Jag skulle vilja ha lammköttsfile.. utan filé. Tanten i disken: Lammköttsfilé utan filé? Jag: Ja, precis. Lammfilé utan filé. Tanten i disken: Jo, jag vet. Jag får bara det inte att gå ihop. Jag: Ehemm. Men det står ju här på inköpslistan. Lammkött utan filé. Jag vet inte. Kolla själv. Tanten i disken: Hahaha. Nej det står ju lammkött ytterfilé. Jag: Eh, jaha. Hahaha.
Det här e min nya kompis. Jag har döpt honom till Rickard Olsson. Han är jätterolig. Vi kom på att han o jag är väldigt lika också. Vi är riktiga look-a-likes. Rickard ska f.ö komma och äta friterad glass med banan hemma hos mej imorron. Det ska bli mycket spännande.
Nån sa att vi är lika smarta och lika allvarliga. Det kan nog stämma. Kolla bara själv. Visst ser vi ut som bröder?
Rickard är alltså han till HÖGER. Han till vänster, det e jag, det.
Ståuppkomiker fastnar i pinsam akt med cyklande tant
Jag promenerar 2 timmar varje dag. Det är en jättebra grej. Men det blir lite tråkigt, så jag brukar alltid gå runt och lyssna på musik. För en vecka sen gick mina hörlurar sönder. Ena luren bara la av och jag fick gå runt med bara musik i ENA örat. Skitjobbigt. Men nu har jag köpt ett par nya. Det är sådana här kombinerade öronproppar och musiklurar i en o samma grej som man stoppar in långt in i örongången. Nästan som stolpiller.. Fast i örat då...
Grejjen är den att jag brukar gå runt och ståuppa för mig själv. Träna mina stand up akter samtidigt som jag går runt o lyssnar på musik. Men bara när jag är för mig själv. När jag möter någon, eller jag hör någon komma cyklandes bakifrån, så slutar jag att ståuppa för mig själv. Jag vill absolut inte att folk ska se mig när jag pratar för mig själv och till råga på allt SKRATTAR åt mina egna skämt. De skulle kunna tro att jag e dum i huvet.
Problemet är bara att mina nya lurar isolerar allt omvärldsljud. Så jag hör inte längre om det kommer cyklar från bakifrån. Idag så körde jag för fullt. Det var en ståuppakt fylld med gester, imitationer OCH olika typer av replikemang med olika fåniga onaturliga röstlägen. Bakom mig kommer en gammal tant cyklandes. Hon saktar tydligen upp, tittar på mig och frågar:
- Mår du bra? - Jaja, för fasen!, svarar jag. Eeeehh, jag snackar bara.. i telefon.. med en polare.. Via handsfree. - Jaha, för jag tyckte det såg ut som om du hade ont i kroppen.
Tanten sätter sig sedan på sin cykel och åker vidare. Jag stänger av radion generat. Jag har aldrig varit så generad år 2007...
Jag svängde förbi min kompis Fredrik igår kväll. Vi snackade lite om mitt nya SVT-program.. Då tog han och visade mig en film som han har gjort. Helt utan min vetskap. Filmen är en dolda kameran-grej där han har filmat mig och några andra in action. Mig har han filmat när jag hoppar på en studsmatta. Det roliga med det hela är att filmen är jättegammal. Den är nog nått år eller ännu mer. Då var jag en riktig tjockis.
Det ser skitkul ut när jag som tjockis hoppar på den där studsmattan. Jag ser ut som en gammal överviktig tant med hängpattar och en 20-årings ansikte som försöker hoppa högst av alla... Vilket jag också naturligtvis lyckas med. Det roligaste är när jag landar på mattan, då formar den sig som ett V. Det ser ut att spricka närsomhelst. Det e askul. Jag ska fan se till att lägga ut filmen på bloggen om jag får. Hahahaha!
Jag lever ett mycket glamouröst liv som komiker och superbloggare. Jag blir ofta igenkänd på stan. Eller ja. Ofta och ofta. Det har hänt ett par gånger. Som idag.
Detta med Facebook förbryllar mig. Det finns hundratals, och åter 
Enligt nyheterna har det lagts fram ett statligt förslag som går ut på att det ska bli 
Det här är min vän Nicklas Perslow. Nicklas är en av Sveriges mest talangfulla ståuppkomiker. Han är en blivande stjärna. Jag skulle vilja påstå att Nicklas är den nya komiker i Sverige som kommer att gå längst. Dessutom är Nicklas rätt ung. 
Kära besökare. Nu är jag tillbaks. Ni är många som har frågat mig om vad det är för programidé jag spelar in. Det är mycket hemligt. Jag skulle vilja mena på att det hela är lika hemligt som hur många hakor Ulrika Schenström egentligen har.
Kära besökare! Jag är verkligen glad att ni är så många som läser mig. Jag är glad för varenda en av er som går in på min bloggshow varje dag. Ni gör en bra gärning, och framför allt tyder detta på friskhet och sunt förnuft. 
En av mina 
Jag läser i 
Detta är stort, kära besökare. "Björns Bloggshow" har nu gått och fått ett 10-siffrigt besöksantal. Allt enligt Aftonbladets bloggportal. Jag har passerat bloggare som Fredrik Virtanen, och jag är näst störst av de bloggar som skrivs av "Film, radio & TV-personligheter". Och detta är bara början!
Hörni, jag har väldigt länge haft ett stort problem med min käke. Den har liksom aldrig gått att stänga. Det hela har varit mycket plågsamt och pågått länge. Första gången jag förstod att jag inte var normal var i lågstadiet. Vi hade gymnastik och skulle spela basket. Av någon konstig anledning, började barnen kasta basketbollar i mitt gap.
Hörni, jag har sedan länge haft för mig att Karolinska institutet och Chalmers i Göteborg är samma sak. Jag vet inte varför, men jag har alltid tyckt att det lät logiskt. 
Hörni, idag är en stor dag för oss, kära besökare. Idag har den finska kändistidningen "Volt" gjort en stor lördagsspecial om mig och min bloggshow. Det är en överfet artikel, ska jag be att få tala om. 
Vet ni vad, kära besökare? Jag älskar er. Älskar. Jag gör det på riktigt. Det är så jäkla kul att vakna upp mitt i natten, sätta på datorn och se att ni är 40 personer online samtidigt som sitter och läser mina texter. Det är så jävla roligt att läsa era kommentarer.
Jag rökte gräs en gång. Och då snackar jag inte om sånt där 
Ser ni här på bilden? Det är mitt polska 
På 
Jag är en sväng hos mina föräldrar. Jag hjälper dem med att flytta upp lite saker på vinden. Mitt bland alla saker på loftet hittar jag av en slump en av mina gamla möbler jag hade som barn. En liten stol.
Hörni, jag har fått en stalker. Denna stalkern tror att han kan förfölja mig hur som helst. Han har nämligen startat en blogg som du hittar 
Jag går förbi Triangeln och Rocks skivbutik. Jag småtittar lite på CD-skivorna i butiken och tänker på helt andra grejer. Plötsligt hamnar jag vid dansbandshyllan. Där står allsköns samlingsboxar med Sven-Ingvars, Arvingarna och Torgny Melins. Jag vet inte varför, men jag står där.
Inom stand up comedy så finns det två begrepp, man kan nästan kalla de för fackord, som används flitigt. Det ena är att bomba. Att "bomba" innebär att misslyckas. Det andra är att döda. Då äger man scenen. 
Jag har en bok med en massa sudoku-kryss. I den brukar jag också skriva saker som jag tycker att jag måste komma ihåg. Jag bläddrade lite i den igår, och fastnade för den här anteckningen.
Nej, jag ska inte bli pappa. Jag bara lurades lite igår. 
Reklamtant: Du är riktigt sexig. Om du jobbar lite mer med ditt utseende kan du gå hur långt som helst. Vet du hemligheten om Brad Pitts utseende?
Jag har provat en ny dricka. Den heter "Fresz"... Den här drickan är mycket speciell. Först när du dricker den, smakar den kiwi och mango... Sen efter ett tag får du en eftersmak i munnen av typ fluor och tandkräm.
Jag ligger i min säng med feber. Jag har min laptop i knät och roar mig att surfa runt på olika kul hemsidor. Jag hamnar på 
Det finns stunder i ditt liv då du känner dig riktigt polsk.
För två månader sen så fick jag nys om ett kanonjobb på Sveriges största TV-kanal. Det var ett programledarjobb.
Jag surfar lite och hamnar på 
Jag vaknar upp, checkar statistiken för bloggen o ser till min stora glädje att det har varit folk som har hittat hit till Bloggshow igår när dom har sökt på de här orden på google:
Det här e vad jag brukar göra med mina bananer. Jag brukar ta ett trubbigt föremål och sen rita saker på bananerna. Typ stjärnor o streck. När jag ritar, så pressas cellerna ihop i bananskalet, och de ruttnar snabbare. Det blir som om jag var en tatuerare. Som tatuerar bananer.
Nu när jag e i Polen, så har jag satt på mig mina polackbrillor. Jag har ett par speciella polackbrillor, så att när jag har dem på mig och är i Polen, så ser jag riktigt polsk ut. Dessutom så har jag lagt på mig mitt speciella polack-smile. 
Det här e min nya kompis. Jag har döpt honom till Rickard Olsson. Han är jätterolig. Vi kom på att han o jag är väldigt lika också. Vi är riktiga look-a-likes. Rickard ska f.ö komma och äta friterad glass med banan hemma hos mej imorron. Det ska bli mycket spännande. 
