Att roa en likblek begravningsentreprenör utklädd till Paul Potts med kvinnokläder

Nu ska ni få höra. Jag går till begravningsbyråns fest. Precis på trappan utanför stället där jag strax ska gå upp och vara rolig inför 50 begravningsentreprenörer, sitter en kavajklädd man. Han har en serpentin i handen som han kastar upp och ner och en partytuta som han blåser på. Han röker en cigarett och samtidigt som han blåser ut röken sjunger han en rad ur "Cara mia" och så tutar han igen.

Han är mycket trevlig. Vi hälsar på varandra och han visar vägen till lokalen. Han tar hoppsa-steg och precis när vi gör entré i lokalen möts jag av en man identisk med sångaren Paul Potts (bild här) runtgåendes i kvinnokläder. "Välkommen till likvakan!" säger han och trycker min hand. Det visar sig vara chefen. Han har tidigare under dagen förlorat ett vad och som straff fått klä sig i sin frus kläder.

Han frågar mig hur jag ska göra entré. Och han visar mig en CD av Michael Jackson. "Denna spelar vi på repeat ikväll, kan man säga, vilken av låtarna passar dig bäst?"
- Thriller låter bra, svarar jag. Och så går jag upp och gör min grej.

Jag frågar hur många i publiken som är singlar. Det visar sig vara EN av de alla 50 männen. "Cara mia"-mannen från trappan. Så jag tar upp den kvinnoklädda chefen och parar ihop honom med den stackars singelherren ur den berusade publiken. Chefen blir mycket generad. Blek som ett lik, skulle man kunna säga.

Det visar sig sedan att de har slagit vad om huruvida jag kommer att kommentera chefens utstyrsel eller ej. Chefen har satt emot. Och som straff ska tydligen "Cara mia"-killen tungkyssa sin chef.

Deras läppar möts. Jag rusar ner till CD-spelaren och sätter på "I just can't stop loving you".

Andra bloggar om: humor, stockholm, fest, alkohol, kärlek, sex, alkohol, stand up, standup, stand up comedy, ståuppkomiker, björn johansson, musik, kultur, fest, döden, firmagig, kändisar, relationer, chefer, kyrkan / Twingly / Intressant, va?