Det var alltså inte jag som körde på Gatan igår

Jag körde alltså INTE på Gatan igår. Det var bara en illusion. En mardröm.
Jag gick upp som stand-in för Dalia. Jag hade skrivit manuset bara några minuter innan jag gick upp. Jag tänkte, fan jag improviserar. Det gick ju så jävla bra sist. Och då menar jag riktigt jävla bra. Alla bara skrattae så taket höll på o rasa.

Igår var det som att stå i kö hos Migrationsverket. Total tystnad. Jag blev så jävla ställd när de inte skrattade åt min inledning så jag blackoutade och hittade på hälften av mitt material. På scenen. Det var inte ens bra skämt. De sög hårt.

Iofs är det ju sant att publiken alltid har rätt.. Men det var INTE den där publiken från sist. O nej.. Johan Sköld, t.ex, gick upp i 2:a akten och var skitbra. Lysande. Han drog ett kul skämt om nån salong som heter Hår o Mat. Det var ju ett skämt.. Publikens (eller de som satt nära mig) respons:
- Va? Heter den så?

Då var deppig o sur, så jag hade nästan lust o ta över micken o förklara hur stand up comedy går till. Alltså att bra komiker drar kul skämt och att publiken skrattar. Eller buar. Inter frågar "VA!?" - "är det sant?"..
Sen var jag så tråkig hela kvällen. Jag var lika rolig som handläggarna på migrationsverket. Vilket intryck jag måste ha gjort på de andra komikerna som aldrig har sett mig förut och som kanske tror att jag e så här pissigt dålig egentligen.

Jag pratade med Elin efter mina mardrömsminuter. Hon försökte väl vara snäll, så hon sa:
- Det är en jävla viktig erfarenhet. Alla bra ståuppkomiker plankar någon gång. Till och med Johan Glans.
Så jag väljer att se det som att jag e lika bra som Johan Glans och att jag bara hade en dålig dag. Sen säger Elin:
- Det kommer hända igen.

Fan, jag har flyt.